imorgon så skall jag åka till upplands väsby där min kära vän magnus bor. vi har inte träffats på två och en halv månad och jag måste erkänna att jag har stark abstinens. så som de ser ut nu så vet jag att vi skall:- se Sally Mann unställning. - gå på en schlager final sammankomst. - vara i Stockholm en del under helgen. men jag hoppas att helhen bjuder på lite fika och prat oxå.. så vad skall då hända nu innan jag skall sova? jag skall packa alt som skall med. inklusive saker som magnus har glömmt hos en massa kompisar. sedan så skall jag renskriva. sedan så skall jag läsa inför imon och sedan så skall jag gå upp vid sju imon så jag hinner allt. och jag är jätte trött redan nu, hur skall detta gå??!!

agnes har växt massor sedan hon blev en del av familjen. hon leker som en galning men nu så börjar vi lära henne att dra in klorna vid lek för att annars så gör det ont. försöker oxå få henne att inse att hon inte får hänga i pyjamasbyxorna...

det är nog en sak som jag inte skule vilja skriva under på. såg deras naste programm och jag måste säg att jag tycker att de måste fundera lite över vad de har tänkt att uppnå med de progtammet. herr vejeryd blir avbruten när han skall försvara sig. herr bergström talar fritt och lika så mannen från umeå, undrar vad det beror på. kanske att de har en kritiskt inställning, de behöver inte försvara sig lika hårt. jag har sett andra existens program och vist har jag kännt subjektivitetens vindar blåsa, men idag var de extremt!! FY PÅ ER!!

jag sitter i min ensamhet hemmma idag och meckar med en hemtenta. just nu så skall jag skriva lite om kvinnans naturlighet att föda barn i förhållande till mannens naturlighet att styra och vara dominant. det betyder i praktiken att jag skall få ihop ca fyra sidor på 650 tecken. jobbigt. denna tentan fick mig at fundera på första gången som jag kände mig diskriminerad för att jag var kvinna. de var för några år sedan när jag skulle skriva högskoleprovet första gången. vår kvinnliga provvakt kom in i salen och pratade en massa om hur dagen skulle gå till och enmassa sånt. sedan tog hon fram de svarta plst kuvertet som proven låg i och sedan så sa hin "tjejer nu får vi verkligen inte hoppas att det är logiken som kommer nu för att tjejer har så svårt för logik". för att ytterliga få oss tjejer att känna oss osm idioter sa hon när de var klart att "va skönt att tjejerna slapp logiken så tidigt på morgonen" det som var konstigt var att hon inte tyckete synd om de stackars killaran när vi skulle stava och ha ordförståelse. jag har nog aldrig varit så idiotförklarad någonsinn i hela mitt liv. bara att tänka på hennes utalanden kan få mig att vilja kräkas. men jag kommer alltid att minnas de, just för att jag kännde mig så kränkt.

jag var nyss inne på deras hemsida och jag hoppas att utställningen kommer att vara på Dunkers som den var förra året. den var underbar. från några gamla år så gick det att titta på de vinnande bidragen. jag skummade igenom en massa vackra bilder, även om jag kan tycka att det är bättre att titta i verkligheten än genom en dator. det som efter en stund slog mig var att många bilder hade direkt eller indirekt koppling till döden. de kunde vara foldvågsoffers kroppar i vit plast. en pojke som en fotograf följde med och skildrade hans kamp mot cancern och hur de var när han dog. en man som satt sidan om en hemma snickrad kista och grät i nåt krig. anspelningarna på döden är tydlig. jag vet inte om jag tycker att den är för tydlig. kanske de med tanke på att jag fick ont i magen. men vad är då så konstigt med döden? i bilderna var den så självklar och inte konstlad. jag undrar när jag hörde någon prata om döden så där. har vi lättre att titta på än att prata om döden? ja, om jag skall tänka på mina personliga erfarenheter så verkar det nästan så. men jag tycker att det känns bakvänt, att titta känns på något sätt mer verkligt, mer naket och något som skulle kunna göra ont länge. att prata tycker jag vore lättare man kanske är det så att det är svårare att forma orden, att säga "rätt" och inte trampa fel. då kanske bilden kanske kan hjälpa, bara vara där och visa vad som behöver visas utan att organisera, välja ord. men trotts att många bilder hade en stark kännsla så är de bra just för att de är starka. och jag tror att de vill sända ett annat budskap. budskapet om livet. säga att livet skall tas vara på och inte spillas bort. att vara med i varje ögonblick och att se alla intryck. att vara närvarande. för att det som skull kunna vara motvikt till döden skull kanske kunna vara livet. de som vi har fått att leva. att leva fullt ur i alla dimentioner. så kanske de som fruktar bilden/bilderna kanske också fruktar livet. inte vet jag. men varför? kanske rädslan tar över. rädslan över att inte kunna forma de liv som man vill.rädslan över att det skall bli för kort. rädslan att inte hinna med. rädslan att försvinna.

FILMdenna blogg kommer att tillängnas en underbar film som jag och karolina såg inatt. filmen heter "Mot Strömmen" och den handlar om en av Australiens störrsta simmare genom tiderna. den är baserad på hans bok som handlar om hur han som barn börjar att simma och om hur förhållandet till hans föräldrar är. filmen är helt underbar. fotot är mycket snyggt, allt är proffsigt gjort och ibland så känns det som om man är en fluga på väggen i hans barndoms hem i Brisbane. skådesplarna spelar jätte genuint och de har riktiga simmarkroppar (vilket gör att allr känns mer äkta med tanke på filmens tema). det var inte alls tänkt att jag skulle se denna filmen men av en slump så stannade jag kvar på SVT2 och så tittade jag på de första minuterna och sedan så var jag helt fast. denna kommer nog vara en film som jag kommer att bära med mig länge.

världen befinner sig enligt sydsvenskan på tröskeln till ett krig. usa vill skapa fler missiler och ryssland vill vara med på ett hörn. kapprustningen är ett faktum dessa storheter emellan. vid rysslands upplösning slutade de att vara en supermakt och hur de ser ut med den saken är svårt att säga idag. har vi inte sett detta förr?? jag tror de och då så vet vi alla att utgången blev mer än blodig. detta som nu håller på att hända (vi vet inte riktigt hur det skall bli än) kan bara sluta illa. att usa gör detta tycker jag inte är så konstigt. de vill ha mer och mer kontroll och de som gör att de kan upprätthålla sin ekonomi är att deras valuta är så stark att de kan ta tryckpressarna till hjälp. hur ryssland skall lyckas med sin finasiering vet jag inte riktigt men jag tror inte att det rör sig om "rena" pengar. tror inte att mutor är helt uteslutit. denna nyhet gör mig fruktansvärt rädd. att usa vill kontrollera europa utan att vi bett om de är inte bra. att eu sedan på sitt sätt tar in fler och fler medlemmar och sean att det bildas olika "lag" innom samfundet är ett ännu större problem. jag hade hällre sett ett minder eu med mycket STARKA medlemmsländer som hade kunnat visa en mycket enad front. så vad skall då kunnas sätta emot dessa länder som vill återuppleva gamla minnen? jag vet inte, kanske att tala om hur det gick sist...

är det en rättigheta tt få säga vad man tycker? utrycka sin mening? måste ställning tas till vad alla andra tycker? det är svårt att tänka sig att det bara någon timmes resa med tåg härifrån nästan råder krig. i köpenhamn strider man om att få ta plats och om att får synas. ungomarna vill visa att de kan ta ansvar och de vill bli tagna på allvar. jag skull nästsn vilja se de som ettt generstionskrig, ungdomarna vill bara bli tagna på allvar. sedan måste jag kanske erkänna att det hela har tagit lite konstiga uttryckssätt..