jag känner inte igen mig själv. jag brukar inte bli sentimental över killar. jag brukar inte bli bitter eller känna avundsjuka. men denna människa har totalt fått mig att tappa all sans och balans. fan vad jag är sentimental...

kan inte fatta att jag snart skall fara iväg. har vetat om denna resan i snarat ett år och ändå känns det inte som att jag är riktigt mentalt inställd på vad som komma skall. undrar om jag kommer att känna den kännslan ens när jag är borta.

har idag skrivit in mig på resedagboken så att alla kan hänga med en liten tur om de vill. jag hoppas att jag kommer att få många kommentarer hemifrån.

det senaste dagarna har varit så konstiga. jag har så dubbla känslor innom mig. dels totalt lungn och målmedvetenhet. sedan kan det förbytas mot ett uppror där det känns som om jag skall bli strandad och borttappad. vet inte om det har att göra med att jag känner mig lite nervös eller om det bara beror på att jag innerst inne är redo inför utmaningen. jag hoppas givetvis, och tror faktiskt oxå, att det är det sistnämda som är det sanna. tror kanske att jag ibland när jag känner mig lite nervöst börjar att tänka på en massa gammalt skit och på en person som jag var då och inte nu. 

har oxå börjat tänka på hur jag tror att denna resan kommer att påverka mig som person. kan tänka mig att jag blir ödmjukare inför andra människor. på de sättet att jag inser att det är viktigt att förstå vad det är som gör att de handlar på ett visst sätt. sedan tror jag att jag kommer att bli ödmjukare inför naturen och växthuseffekten. veckorna på Tuvalu kommer nog eller kanske få mig att inse att jag måste tänka på vad jag kan göra för att inte påverka naturen i fel riktning mer än nödvändligt. 

detta ö-äventyret kommer att bli min första långa resa och jag hoppas att den skall bli magisk!  

ja den börjar att göra sig påmind nu. allt känns planerat inför Hawaii veckorna. de andra veckorna är lite mer oplanerade så då känns det något mer förvirrat. men jag tror dock att de oxå kommer att bli bra.

förlåt. förlåt. förlåt. jag trodde att jag hade raderat att känslor. alla tankar och alla fantasier. trodde att allt var bra. inget mer att tänka på. men så slog allt ner som en bomb. och jag vill inte att det skall göra det för att allt som jag känner är så himla fel. jag skall inte känna så som jag gör. men jag kan inte rå för att jag gör de. jag har försökt och jag trodda allt var glömmt - men icke. jag vill och önskar fortfarande att mina känslor skall vara besvarade. förlåt. jag är så jävla fånig och dum. idiot som trodde att det skulle funka. idiot som trodde att jag kunde glömma. patetisk. men kag har fortfarande känslor för dig. undrar om de kommer att försvinna? förlåt..

jag accepterar ditt beslut även om jag inte kan förstå de. jag skulle vilja veta men jag vill inte pressa dig. du är en underbara människa och jag hoppas att allt blir bra. kommer att sakna dig!

idag är det så mycket is på gatan så att det går inte att vara ute..

jag är så himla stressad. för allt omkring mig.

om en vecka skall jag lämna in en tenta. jag har inte skrivit en enda rad - men jag har läst båda böckerna. plus i kanten!

jag har en massa saker att fixa inför resan och även om jag gör det känns det inte som om listan blir kortare. nu skall jag ut på sovsäcksjakt för att det blev  strul med den som hannah skulle fixa åt mig. tröttsamt...

jag måste i helgen fixa pengar med forex.. både US dollarn och AUS dollarn går stadigt uppåt.. inte bra! jobbigt jobbigt. 

fan vad vuxna saker jag fixar hela tiden. igår var jag både på banken och på försäkringsbolaget.. inponerande.  

börjar inse att jag om tre veckor vid denna tiden sitter på ett flyg mot Honululu!  

att säga hejdå vi ses i maj till någon man står nära suger. det känns jobbigt att inte kunna ringa eller åka in på en kaffe i lägenheten och ha mys dag. ida, jag kommer att sakna dig...