jag vet inte hur Indien skall komma in i min reserutt. jag vet bara att jag vill att det skall hända. försöker att ha stenhård tillförsikt. hoppet är det sista som kommer att lämna mig. försöker att inte känna mig frustrerad över min maktlöshet. bara tänka positivt.

i veckan har jag varit sjuk. något bättre nu men inte bra. seglivad hosta kan ni tro. lyfte telefnen och ringde en vän som jag velat prata med i månader. det var bra. skönt att höra hennes röst. att dela vardagen. berätta om bergen och dahlarna. att få kärlek som jag så ofta tycker att jag inte förtjänar. pepping inför livet.

för vågra veckor sedan blev jag tillfrågad att medverka i en paneldebatt om mat. infallsvinkeln skall vara källa till dåligt samvete eller njutning. nu pirrar det lite i magen men jag tror att det kommer att kännas givande.

mitt intresse för mat ligger främst i intresset av konsumentmakt. vad signalerar matkassen? vad vill vi att den ska signalera?

helgen har varit fantastiskt. rättvishandels forumet var mycket bra. fantastiskt att träffa så mycket intressanta och drivna människor som vågar ta strid för den lilla människan. de som skiter i att företaget skall betala platt-tv för att skolmat till en by i afrika är viktigare. eller konsertpianisten som tröttnat och numera pysslar med skräddarsydda skjortor. jag var dock jättesjuk och hostade och snörvlade helgen igenom. tror inte att jag haft svin sjukan, men ändå. mår fortfarande skit och denna förylning har nog varit den värsta på minst fem år.

inför resan vet jag inte vad jag skall känna. vad vill jag? den frågan kan jag inte enbart tänka på för att vi är en grupp. jag vill boka biljetter denna veckan men det går inte. jag vill till indien men nu verkar det som att ingen vill göra det efter sri lanka utan före. jag vill att denna resan skall bli bra. jag vill att jag skall känna att jag utvecklas. jag vill inte att det skall bli allt för många kompromisser. men just nu vet jag ingenting och det känns jättejobbigt. samtidigt ger inte skolan utrymme alls för samtal eller "tänka efter tid". allt är bara jätte inrutat. allt detta kommer att vara över om fyra månader och jag har inget planerat.

just nu känns det inte alls bra. hoppas det fixar sig snart.

den är inte konstigt att världen är upp och ner. ibland blir jag så jävla arg. arg över lättjan, snacket om att strukturer är så svåra att förändra och att en fackföreningskultur kan lösa allt. kanske är jag trög. kanske naiv. kanske bara ung och dum. jag vet inte.

dagens sak som gör mig vansinnig är textilindustrin. vet ni vilken skillnad det skulle bli i pris för slutkonsumenten om de som tillverkade kläderna skulle få justa löner? 7%. sju ynka jävla procent! vi är på 2000- talet, skulle inte det kunna fixas?

besök rena kläder för mer info!