varför jobbar jag på ICA? för att det är kul? för att det är stimulerande? för lönen? för arbetskamraterna? för att jag inte kan få ett annat jobb? för att jag vill avancera innom organisationen? tänker mycket på vad som håller mig kvar. är allt en fråga om pengar och siffror på ett bankkonto? från början var det för att jag hade rest och mitt sparkonto var skrammlande tomt. jag hade rest och mött delar av mig själv jag inte visste jag hade. detta är snart tre år sedan och mina referenser är inte de samma. jag har aldrig haft så mycket pengar på min sparkonto som nu. ändå stannar jag. varför? pengarna spelar roll, men det kliar i kunskapsnerverna. jag törstar efter akdemiska studier. det handlar om att jag ville bevisa för mig själv att jag klarar av ett praktiskt jobb. att jag inte bara är akademiker och teoretiker. det var en del av mitt egon som jag var tvungen att nära. men nu då, när uppgiften är klar, kan jag gå då? ja, ICA betyder numera mest, nästan bara pengar. allt annat som jag behövde bevisa för mig själv har jag klarat. målet är nått. en viss tomhet kommer som en sur uppstötning. samtidigt en känsla av förnöjsamhet. jag ville bevisa något, jag lyckades men nu måste jag sätta ett nytt mål. jag är lite rädd. vart är jag nu på väg?

söndagsmelankolisk. mycket att tänka på.

äter fil och musli med te till frukost.

till kaffet blir det knäckebröd, dadel med ost och flingsalt.

går ut och tittar på molnen och havet som inte glittrar men är fint ändå.

är ute och går i över en timme. vandrar. möter inga blickar. vill vara privat och inte hon på ICA.

hemma stänger jag min dörr.

helt stängd.

ligger och mediterar och läser en lång, lång stund.

gläntar på hjärtats dörr.

lyssnar om det kommer ljud.

försöker stänga ute allt annat sorl.

ge mig friden att lyssna på hjärtats melodi. min symfoni.

jag måste stänga världens brus ute ett slag.

behöver öppna hjärtats dörr.

väntar på att symfonin skall spränga alla murar.

gläntar på alla dörrar.

jag har tänkt att göra det länge. hämta upp alla mina tankar som jag plitat ner från Lunarstorm. stora delar av gymnasiet levde jag med den sidan. jag minns Dagboken, platsen där mycket tankar och känslor fick utlopp. nu vill jag läsa vad jag tänkte då. kanske mest för att förstå det som är just nu. men det går sådär. allt är förändrat. men jag vill veta vad jag tänkte då.

Bodil Malmsten frågar sig varför. varför det ena, varför de andra. varför livet är som det är och varför vi går upp varje morgon, till samma verklighet. jag trodde att bara människor under tretio frågade sig varför men så är det tydligen inte. skönt att det finns ett liv efter tredje nollan. nu är det mycket varför i mitt liv. varför si varför så. så mycket att ta ställning till, så många val att göra. varför vill jag x? varför vill jag inte y? varför valet av väg A och inte B? jag vet inte vad jag ska ta mig till. det är så många varför.

vissa dagar är gråare än andra. det är som att skrattet inte vill komma lite lätt. stegen är tunga och huvudet hänger. det är de jobbiga dagarna. dagarna då jag känner mig ledsen och önskar något annat. när en sådan dag kommer sätter jag på Melissa och tänker: detta skulle kunna vara jag. det är som att det är mina tankar. Melissa horn, tack för alla de gånger du räddat mig från de svarta hålen de senaste halvåret. tack för att du kan sjunga ut de som jag känner. tack för att du får mig att känna mig mindre ensam i min smärta.

problemet är inte att jag inte vill.

det är snarare att jag vill så mycket och är så intresserad att jag inte vet vad jag ska välja. skulle det vara lättre att inte alls veta vad jag ville? vet inte men ibland känns det jobbigt. jag är rädd att jag ska fatta fel framtidsbeslut. men vilken av mina studie drömmar ska vinna striden? hur långt fram ska jag resonera? ett och ett halvt år eller fem?

framtiden ligger framför mig. lite rädd. mest nyfiken.

det rasar en dabatt på löpsedlarna om herr mäktigs fru och drottningens mössa. den är jäkligt snygg. (en bekant har en och jag har provat den) mössan har en liten toffs av ett sött hoppande djur. något som tydligen är ytterst upprörande. denna vintern har vi tydligen blundat för dunet i jackan.

dr2 visar dock ett program som upprör mig på riktigt: http://www.dr.dk/DR1/blod-sved-og-tshirts/#/5508 detta program handlar om den dagliga tröjan. är inte de upprörande så vet jag inte vad. men tydligen är det lättare att trycka en löpsedel om en toffs, inte om något så banalt som mode.

fan fan fan. allt skit börjar på B. varför har jag ingen Biljett till Bodil Malmstens föreställning i malmö på min lediga måndag. en stor jävla bitterhet. såg henne på Skavland för någon vecka sedan och blev helt betagen. tänk om fler kvinnor var så galet kloka och insiktsfulla. jag har läst en bok av henne tidigare och den var riktigt bra. nu läser jag hennes blogg dagligen och den är helt underbar. bitterhet, varför har jag ingen biljett!!