det är konstigt med dessa facebook mammor. (hur det förhåller sig med papporna vet jag inte) när den lilla knatten väl har lämnat livmoderns trygga vätskor skall den lilla krabaten fotograferas. inget konstigt så här långt. fullt normal reaktion på den lillas nedkommst. men -  sedan tar det inte många dagar innan mamma har bytt ut sin egen nuna mot knytets bleka röda bolliknande tryne. förlåt, jag tycker inte att det hela är så puttenuttigt. 

fortfarande är allt konstigt. jag är inte ens arg. kastade ner alla övningspapper i en mapp idag. orkade inte se dem. orkar inte ta tag i allt. för en gångs skull tänkte jag låta mig själv känna och inte bara hoppa in i något annat projekt.

det är inte resultatet som är problemet. problemet är att min vinnarinstinkt inte vaknade. det har den inte gjort än. jag känner fortfarande ingenting. 

igår fick jag en kärleksförklaring på facebook. jag har inga känslor för honom. inte alls min typ. bara en massa skumma killar som fallit för mig det senaste året. men jag är mer svårflörtad än så. 

kaos.

vet varken ut eller in. 

är trött. 

ledsen.

arg. 

vansinnig. 

ledsen. 

jag vet att jag inte borde klandra mig själv. jag vet att det kommer fler prov. det som jag stör mig mest på är att jag inte kände nått. det var som att drivet var bortblåst. jag känner mig snuvad på adrenalinet jag inte kände. att inget verkade klicka. den mentala biten var som borta. och den är på ett sätt allt jag har. 

vet inte vad jag vill. är bara kluven. kanske är det bäst att bara skita i allt och stanna på ica. eller kanske inte. just nu vet jag inte. framtiden känns bara jobbig att tänka på. 

igår när jag vaknade var inget rätt. jag var så uppstressad och nervös så jag hade knappt fått en blund i ögonen. tog mig dit. gjorde alla delarna. kännde ingenting. det var som att jag var en docka.

när det var slut började väntan. rättade det orange pappret. förbättring men jag är långt ifrån nöjd. alla tårar som föll igår kändes förgäves. jag siktade mot solen men lyfte aldrig från startbanan. 

alla känslor måste lägga sig innan jag tar nya tag. måste gråta och vara arg klart. 

idag skrev Sydsvenskan om provet. det stod även att oppositionen ville att det skulle satsas resurser på ett Högskoleprov till i år. detta pga all arbetslöshet. det är det enda förslaget som de lagt fram som jag tycker låter bra. 

bättre resultat. ändå tvekar jag, var det värt de?

imorgon är det dagen D. jag är nervös så att det nästan gör ont. har tittat över en del uppgifter idag. känns okej. gjorde lite nya. var störigt nära riktigt bra poäng. ska nog inte öva så mycket mer idag utan bara tänka på det som är mitt mål så att jag kan fokusera max.

jag vet att jag har allt i mig. måste bara spotta ut det rätt sekund. 

allt känns så rätt men så fel. allt är så dubbelt. ibland vet jag varken ut eller in, upp eller ner. i vissa sekunder är allt glasklart. jag vet att jag har det i mig. oron att det inte skall kommar fram på den sekunden då jag behöver det som mest är gigantisk. samtidigt vet jag att allt som jag någonsin velat ha har jag fått slita för. jag skulle inte vara nöjd med mitt mål om jag visste att vägen vara allt för lätt. 

jag vet varför jag gör allt det här - för att jag vill ha en utmaning. jag vill känna kicken, adrenalinet som pumpar i ådrorna. jag vill uppleva flow. är bara rädd att rädslan fölamar och förmindskar mitt ess - min beslutsamhet och målmedvetenhet.

allt som krävs är totalt 90 poäng. om jag får det kommer glädjetårar falla.  

idag när jag åkte tåg i mörkret speglade jag mig själv i rutan mot den svarta natten. är lite sjuk så jag var blekare än vanligt. inge kul upptävkt, men det är ju faktiskt övergående.

i min spegelbild upptäcker jag dock en sak som gör mig mer orolig. mellan kindbenet (ganska lång ut) och ögat har det uppkommit en rynka. jag har ibland sett den efter morrnar med mycket jobb och skola - därmed lite sömn. blev dock upprörd att den ny syns så tydligt att den till och med syns i ett oputsat Skånetrafiken-piss-pendeltågs-fönster.

lite jobbig upptäckt. tänk om jag håller på att bli fåfäng?!