en vän bloggar om hennes vardag. en vanlig dag liksom. ja, en sådan där som är ganska inrutad och förutsägbar. det sätter igång tankarna. 

en del frågor kommer upp:

vad är en vanlig dag för mig? 

är det skönt att ha en vanlig dag?

trivs jag med mina vanliga dagar?

en vanlig dag för mig är att jag går upp. äter frukost. åker till lund eller går till ica. jobbar eller är på föreläsning. är hemma pluggar, äter. kanske jobbar på ica. kollar bloggar jag följer. kollar facebook. dock har slösurfandet minskat då jag nu pluggar mer istället. en vanlig dag tänker jag även mycket på högskoleprovet. hur patetiskt det än må verka. men faktum är ett de tar mycket mental tid att komma in min fokus bubbla. 

ibland är det jätte skönt med en vanlig dag. måste nog erkänna att jag inte riktigt hämtat mig efter allt jobb och plugg i jul och januari så att bara vara känns som lyx. 

om det infaller en till två vanliga dagar i veckan är det okej. fler - då kan jag känna mig smått frustrerad. samtidigt inser jag att återhämntning är viktigt för att kunna prestera över huvudtaget. 

samtidigt som jag ser vanliga dagar som en trygghet och en stabil grund måste jag erkänna att det är dessa dagar som jag funderar mest och upptäcker att jag nog inte har så mycket balans i mitt liv som jag faktiskt hade önskat. jag trivs men och uppskattar mitt jobb och mina studier fantastiskt mycket men min boende situation och därmed sociala liv känns allt annat än okej. stympad på något konstigt sätt. att alltid förlita sig på andras gästfrihet och inte bjuda igen och vara "spontan-social".

om någon skulle fråga mig om jag skulle ranka mellan 1 till 10 hur bra allt känndes i mitt liv skulle jag ha jättesvårt att svara. om jag bara skulle se till jobb och studier skulle jag svara 7. om jag däremot skulle se till min boendesituation skulle det hela halka ner till en svag 4:a. den skillnaden är ganska stor. trotts det älskar jag livet och ser det som en ynnest och gåva att få uppleva och lära mig nya saker. så en 4:a betyder inte att jag är depprimerad (så är inte fallet) kanske bara att jag vet vad som måste förändras för att uppleva harmoni. 

så som det är nu försöker jag att inte tänka allt förmycket på framtiden för då skulle jag kräkas av ont i magen. jag kämpar mot att lära mig att fånga upp vardagens mysterier och guldkorn. en snäll dam på ica. en löst plugg uppgift. en god latte. ett fint samtal med en vän. 

detta blev ett längre inlägg än vad jag hade väntat mig. tänk att normalitet kan väcka så många tankar.