jag är lite rädd dagen innan skolan ska börja. känns som att mycket står på spel. första föreläsningen kommer jag på mig själv att vara helt upptagen i föreläsningen. pennan glöder. när jag kommer hem kommenterar syster att jag ser lite glad ut. det är dag ett på en ny termin och kanske blir allt bra trotts allt. kanske finns kraften i mig för att blomma ut på riktigt.

nu är det officiellt. kyrkan ändrade melodi idag. från den blomstertid nu kommer till något annat jag inte vet namnet på. ja, nu är det höst.

i vintras när det var så kallt att luften var blå bestämmde jag mig. en dag under sommaren skulle jag gå upp och möta dagen. se solen gå upp och lyssna på morgonen. idag var det dax.

det var kallt i morse. klockan 06.10 stegade jag ut från dörren. luften var fortfarande grummlig. inget hade fått sina konturer än. färgerna hade inte vaknat till liv. alla lukter blev förstärkta i den fuktiga luften. när jag gick över järnvägen luktade det starkt av plast. vid teatern luktade det rök från två som stod och rökte i en solstrimma. på badbryggan luktade det salt och tång. mördarsniglarna kämpade på i det blöta gräset. här och där luktade det färg. undrar varför allt luktade så mycket?

det var skönt att möta dagen. jag vaknade sakta. ledade upp kroppen i lugn takt. fick en chans att tänka i lugn och ro. drömma mig bort ett tag. planera livet. och framför allt kunde jag andas, andas in energi.