flera dagar med en stor ångestboll i magen.

panik. panik. panik.

frustrerad till tusen.

livet trillskas och inget går som jag vill.

allt är ett helvete.

vill knappt gå upp på morgonen.

jag presterar och förgyller min vardag.

adrenalinet sprutar och allt känns helt jävla underbart.

jag är hög på livet.

inget eller ingen kan stoppa mig.

det går från botten till toppen på bara ett par sekunder.

helt galet snabbt svänger livet.

för en sekund lägger jag ångesten på hyllan och lever och känner mig större och starkare än på länge. tänker att jag önskar att livet alltid var så här underbart. att jag alltid kännde mig ostoppbar. att jag alltid var lycklig och hög på att leva.

att gå från den totala botten till den totala toppen har fått mig att inse att jag behöver utmanas i livet. jag behöver ett ständigt mål att jaga, att sträva mot. fan, det låter inte normalt men jag fungerer nog så. ledsen man jag kan inte hjälpa de.

nu lägger jag ångesten på hyllan ett tag.

tänker att livet löser sig.

tänker att mina drömmar besannas.

skiter i alla jobbiga tankar.

tar tag i mig själv och finner ork och lust att orka.

fan, detta måste lösa sig. det måste det. oavsett vad alla andra tycker.

idag känndes det något lättare att vakna. ute regnar det och stormar som på hösten. men i mitt minne känns allt lite klarare och inte lika dystert och frustrerat. syster och jag pratade en massa igår innan jag somnade av ren utmattning efter en lång dag. det var skönt att prata av sig. att vara ärlig med saker som jag för andra slätar över och underdriver.

jag vill inte känna som jag gör nu men mitt liv känns just nu jobbigt och segt som tapetklister. syster, tack för att du lyssnade.

jag minns det som igår. allt slit. alla timmar med övningar. jag gjorde provet och kännde inget. jag visste det var viktigt men det var mest som ett stort tomrum. jag kunde inte fokusera. på kvällen rann tårarna. det känndes som att allt var gjort för ingenting. drömmen var ett magplask och att grillas med ett liknande prov känndes otänkbart. jag ville känna bra kännslor, jag ville vara nöjd med min insats. inte känna att allt var ett helvete.

jag gjorde det igen, och igen. det känns bättre men det funkar inte som jag vill. jag kommer hem varje gång och det kännns inte riktigt bra. mest skit. jag blir inte knäckt men jag är inte lycklig. det frågas mindre för varje gång. de tycker ändå inte att det är lönt. jag har flertalet gånger fått höra mellan båda öronen att jag inte kommer att klara det och att det nog är bäst "att skaffa en plan B". ursäkta, men detta handlar om mitt liv, mina drömmar. vadå plan B?

livet är inte lätt. jag önskar dock att det var lite lättre ibland. att jag kunde få något gratis och bli antagen till det som jag vill plugga. jag vill uppleva plan A och inte titta på från B-lagets planhalva.

jag vill drömma. men mest av allt vill jag leva och uppleva mina drömmar med hela mitt väsen.

idag skulle jag boka en klipptid. hennes elevs helg hade varit tuff. blev nekad gesällbrevet. vissa saker var hon vansinnig på att de hade kuggat henne för. orimligheter. hon berättade om alla tårar, kännslor och att allt känndes som slit för ingenting. jag kännde allt förväl igen den kännslan. att allt känns surt som fan. att inget kommer at fixa sig. att det är kört.

jag drömmer fortfarande och jag vill fortfarande. kanske mer nu än någonsin. ibland tar det emot att drömma. frustrationen jagar och flåsar mig i örat. vad gör jag för fel? jag försöker tänka positivt men vissa dagar är det riktigt, riktigt svårt.

jag orkar inte leva med allt längre. jag vill känna mig hel. prestationsångesten håller på att fräta som soda och att vara ostimulerad på jobbet lika så.

ihelgen passeras den plats där jag för första och enda gången har kännt mig hemma. jag vill inte att de skall vara de lyckligaste åren i mitt liv. jag vill det skall komma fler. som ska vara minst lika bra. jag vill känna mig hel, stark och lycklig.

imon ska jag ta tag i mitt liv och i alla sår som skaver mer eller mindre. jag vill vara så stark, målmedveten och lycklig som jag vet att jag kan vara.

det är så jävla tungt att drömma ibland.

idag är det en sådan dag.

det är så tungt att vilja av hela hjärtat men ändå går det inte ens väg.

idag är en sådan dag.

det är så störigt att känna känslan att det skulle bli bra men ändå finns den inte där.

det är jobbigt att bära på drömmar och börja tveka.

det är jobbigt att ha ett vacklande självförtroende mot sin vilja.

det är jobbigt att vara motiverad om belöningen inte gläntar på dörren.

det är jobbigt att vara stark och målmedveten om ingen tror att du har potential.

idag är det en dag när allt känns jobbigt. självfortoendet som bortblåst och tanken på att kedjas fast vid kassan på ICA kan få mig att vilja ruttna.

idag är en dag när drömmarna bara känns som hinder och inte målsnöre.

idag kan jag inte fokusera. allt känns bara som ett oöverstiglig berg.

jag vill drömma. men mest av allt vill jag att mina drömmar ska förverkligas.