flera dagar med en stor ångestboll i magen.

panik. panik. panik.

frustrerad till tusen.

livet trillskas och inget går som jag vill.

allt är ett helvete.

vill knappt gå upp på morgonen.

jag presterar och förgyller min vardag.

adrenalinet sprutar och allt känns helt jävla underbart.

jag är hög på livet.

inget eller ingen kan stoppa mig.

det går från botten till toppen på bara ett par sekunder.

helt galet snabbt svänger livet.

för en sekund lägger jag ångesten på hyllan och lever och känner mig större och starkare än på länge. tänker att jag önskar att livet alltid var så här underbart. att jag alltid kännde mig ostoppbar. att jag alltid var lycklig och hög på att leva.

att gå från den totala botten till den totala toppen har fått mig att inse att jag behöver utmanas i livet. jag behöver ett ständigt mål att jaga, att sträva mot. fan, det låter inte normalt men jag fungerer nog så. ledsen man jag kan inte hjälpa de.

nu lägger jag ångesten på hyllan ett tag.

tänker att livet löser sig.

tänker att mina drömmar besannas.

skiter i alla jobbiga tankar.

tar tag i mig själv och finner ork och lust att orka.

fan, detta måste lösa sig. det måste det. oavsett vad alla andra tycker.