idag känndes det något lättare att vakna. ute regnar det och stormar som på hösten. men i mitt minne känns allt lite klarare och inte lika dystert och frustrerat. syster och jag pratade en massa igår innan jag somnade av ren utmattning efter en lång dag. det var skönt att prata av sig. att vara ärlig med saker som jag för andra slätar över och underdriver.

jag vill inte känna som jag gör nu men mitt liv känns just nu jobbigt och segt som tapetklister. syster, tack för att du lyssnade.