på introduktionsmötet inför höstens kurs sades det: det är bara ni som vet varför ni är här. håll fokus och låt inget komma ivägen. först nu förstår jag hur kloka orden är och vad de verkligen innebär.

jag borde legat nerbäddad i min säng i helgen och i slutet på förra veckan. då hade kanske min förkylning vara borta nu. i helgen jobbade jag och pratade så mycket så att min röst dog. igår var det seminarum i Lund och tentan spikades. jag borde ha skrivit massor idag men krafterna är slut. idag har jag sovit. googlat inspiration och varit tyst. jag får jätteont i halsen av att prata. sedan så gör det jätteont att hosta. jag känner mig ganska kass. jag borde göära en massa och komponera en massa smarta meningar. men det går liksom inte. det känns som att jag är trött in i märgen.

jag har mig själv på stort allvar. jag är Hanna, seriös och duktig.

flippar inte ur.

planerar och tänker.

ruvar och gruvar på livet.

fassnar i de filosofiska träsken.

ibland skrattar jag allt för högt men sanningen är den att jag inte kan skatta på ett annat sätt.

ibland kommer duktig-ångesten.

jag frågan mig: kan jag göra detta, är jag duktig nog?

har jag det som krävs?

är mitt CV och hjärta tillräckligt fullt med erfarenhet?

det är läskigt att sedan upptäcka att endast om jag provar får jag veta.