tre nätter har jag haft en vän sovande på en madrass hos mig. det är evigheter sedan vi träffas så länge. vi pratar mer än vanligt om viktiga saker. kanske skrattar vi något mindre men det gör mig inget. han är underbar som han är. under rosens skugga diskuterar vi nästa träff. september. det känns just nu som evighet. jag vill inte vänta så länge.

vi har redan bestämmt när vi skall ringa varandra. på stationen skakar vi hand på två saker som vi skall göra tillsammans. jag längtar redan. kramen är varmare än någonsin och jag inser att han är en klippa i mitt liv. han är en av de finaste vänner jag har. 

tack

it´s done. jag vet inte hur det skall gå men nu är det fixat. nu kan endast anda avgöra min framtid. en Breton för att vara ärlig.

den första akuta chocken efter det som hänt har nog lagt sig nu. igår fick jag ett sms av emelie vilket var jätteskönt. hon kontaktar yttervärlden. försöker nu kontakta henne men utan resultat.

det är varmt ute. UNDERBART! 

jag börjar bli glad igen.

mina ord och SMS till dig är tomma luftslott. jag vill att de skall betyda något men jag vet inte hur. allt jag säger kan ändå inte göra att din bror kommer tillbaka.

jag vet att du kommer att leva ditt liv med en osynlig röd streck i din tideräkning. den tiden innan och den tiden efter. 

jag önskar att det fanns en mall att följa. strofer att öva in. mall-mess. jag känner mig så jävla överflödig. jag vill vara din vänn men jag vet inte hur. 

finns det ett facit?

i mig finns tusentals obesvarade frågor. allt är som ett kaos. jag vill vara där och stötta min vän men uppriktigt har jag ingen aning om hur. det som hänt är så jävla hemskt och jag unnar ingen detta.

att vissa ser livet som ett sådant helvete att leva är så fruktansvärt beklagligt. att en gåva för vissa kan vara en plåga för andra. 

jag skulle vilja ta dig i min famn.

bygga ett tryggt bo.

skydda sig från världen.

utrota dina demoner.

ge dig energi.

jag skulle vilja se dig glad - lycklig.

jag kan inte bära din börda. 

skulle vilja. 

vi går allt mer i sär. 

orolig inför framtiden. 

att du skall svika mig. 

undrar om jag får se dig lyklig. 

jag skulle vilja se dig glad - lycklig. 

idag är det fem år sedan jag tog studenten. 

i magen kan jag känna nostalgin. 

kännslan. lyckan. vinsten. 

jag vill inte tillbaka dit. 

jag vill inte bli yngre. 

men känslan av att leva "rätt liv" har jag inte kännt sedan då.

då var jag tryggare och självförtoendet starkare. 

då var jag lyckligare. 

cycklar hem och det är fortfarande ljust

har varit helt slut hela dagen

viktigt möte med många skratt

intressant att se vilka som måste hävda sig. vilka som tvingar sig på uppmärksamheten 

i mitt huvud finns det tankar som tänker: stopp,din känsla är falsk

magkänslan är en berg och dalbana

idiot, du kan inte gilla ditt jobb

jo det kan jag visst

samma sak som jag gillar hatar jag oxå mest

nämligen: ansvar

skönt att slippa men roligare och mer utvecklande att ha