tre nätter har jag haft en vän sovande på en madrass hos mig. det är evigheter sedan vi träffas så länge. vi pratar mer än vanligt om viktiga saker. kanske skrattar vi något mindre men det gör mig inget. han är underbar som han är. under rosens skugga diskuterar vi nästa träff. september. det känns just nu som evighet. jag vill inte vänta så länge.

vi har redan bestämmt när vi skall ringa varandra. på stationen skakar vi hand på två saker som vi skall göra tillsammans. jag längtar redan. kramen är varmare än någonsin och jag inser att han är en klippa i mitt liv. han är en av de finaste vänner jag har. 

tack