äntligen är det dax! sommar i P1 startar och som den radionörd jag är kan jag inte vara lyckligare. vet inte vad jag skall tro om årets debutant Fredrik Lindström. är om jag skall vara kritisk, tveksam till om han har mer att berätta. han har sommarpratat både 1999 och 2004. det kan ju bli lite uttjatat. kanske lite så som jag kände med vissa andra förra året som hade korta upehåll. men nu skall jag inte såga honom på förhand utan lyssna och tycka till istället.

nu när jag får en chans att tänka och ta tag i alla kännslor som jag så innerligt har försökt stänga ute kommer allt fram. inser att det gör mer ont än jag kunde anat och att det faktiskt finns många sår att slicka. jag är inte bitter över att det inte finns ett vi där jag är en halvan. jag är mer sorgsen över att det blev som det blev. att jag aldrig fick en chans. att det rann mig ur händerna. inser att det inte var mitt val att det blev som det blev.

oavsett allt som hänt kan jag inte ljuga mer för mig själv. jag är sårad. arg. men mest av allt är jag faktiskt rädd. rädd att jag inte skall träffa någon som jag kommer att känna så för. rädd att aldrig få uppleva de kännslor som du frambringade i mig.  

jag tror att livet har något emot mig. jag jobbar på ett jobb jag hatar. alla pengar som jag tjänar bygger på lögner. allt jag säger per telefon stämmer inte för fem öre. jag verkar inte kunna få nått nytt jobb vilket gör att jag prostituerar mig för en skitlön. jag är pank efter min fantasktiska resa. mina vänner har spritt ut sig i sverige och jag kan inte hälsa på dem för att jag har inte råd. jag är bitter att jag inte fick killen jag var kär i.

fan, tänk om jag håller på att ble en bitterfitta?! 

sluta klaga nu. ta tag i ditt liv kvinna!  

jag saknar mina vänner. jag saknar ensamhet. jag saknar närhet - nej ömmhet. jag saknar mina vänner som är långt borta. jag vill bara ha mina minnen. jag saknar alla nattliga prat. jag saknar mina kombos. jag saknar värmen. jag saknar dyken. jag saknar alla drömmar. jag saknar att planera. jag saknar den råa fisken.

jag vet inte vad jag vill. livet och tiden den bara rusar förbi och jag vill en massa saker. jag är så trött skulle bara vilja lägga mig ner och vila. bara vara. inte tänka och planera. bara leva som i en ensam bubbla. samtidigt vill jag vara nära alla jag älskar för att de betyder guld för mig. glad men trött som fan på allt. vill vara, bara vara ett tag. jag är så kluven.  

att resa ger en delad bild av allt. nu i efterhand pudrara jag bilden. tar bort de störande kornen. tänker inte på all vrede, frustration. nu när jag får en möjlighet att inte stå i de får jag möjlighet till perspektiv.

lyckan med att resa är att få en möjlighet at dela ett stycke tid i livet med någon annan. att utmana sig själv och att försöka fatta vad som är viktigast. en sak som jag har upptäckt är att jag nu när jag kommit hem inte uppskattar att prata med människor som inte är bildade. kanske låter de förmätet och så jävla stroppigt. men jag tycker faktiskt inte att det är kul att prata strunt och skvaller. kanske nu mer än någonsin väljer jag mina nära med en mycket stor omsorg..  

nu är uppsatsen klar och inskickad. och ingen kunde vara gladare än jag. samtidigt är jag nervös för att nu skall mitt betyg avgöras och det är alltid en pers...

hela helgen sedan torsdag tills idag  har spenderats i hässleholm och på festivalen Siesta. min festivaldebut måste jag säga var bättre än väntat. det var kul att lyssna på en massa band. bäst var allas vår Håkan Hällström med stort H. att lyssna på honom var magiskt. nätterna var lite kalla men annars var allt tältliv okej.

imon skall jag in en runda till malmö. det könns riktigt nervöst. skall försöka snissla in mig på ett jobb som jag vill ha så mycket så att jag vet inte vart jag skall ta vägen. hoppas hoppas. håller alla tummar som finns i hela världen. hatar mitt gamla jobb. ångest som fan att jag skall behöva prostituera mig till den nivån..

hoppas även kunna träffa en vän som jag inte mött på ett halvt år.