den senaste veckan har på många sätt varit annorlunda. de två viktigaste och mest utmärkande händelserna delar begynelsebokstaven D.

den första händelsen är D som i Diagnosen lätt Deppression. den senaste tiden har jag varit, kännt mig ledsen och haft svårt att ta mig för saker och ting. det som fick mig att kontakta läkaren var min syster som påtalade att jag inte var mig lik. att få en diagos är tvådelat. skönt för att nu vet jag att jag kommer att bli frisk. det har jag bestämmt mig för. men givetvis är det också trisst att inte må så bra som jag känner att jag vill eller förtjänar. men jag ska bli frisk.

det andra är mannen med begynelsebokstaven D. han har nu gjort ett steg in i mitt liv. det känns bra. mitt hjärta slår inga volter och det var inte som ett hallelulja moment men det finns något. ett något som jag inte kan riktigt kan förklara men som känns bra. vi kommer att träffas igen och det ser jag fram emot.

jag somnade, oväntat.

den blev en drömlös natt.

tårarna föll sakta, sakta.

jag är inte bitter eller arg.

det är tid att gå vidare.

denna gången inte ensam.

musiken räddar mig.

talar till mig och värmer mig.

ger mig tröst och mod.

tröst att fylla ensamheten med.

mod att inte krympa till ingenting.

morgonen var gul.

löven faller till marken och tackar för sommaren.

jag tar ett djupt andetag, tackar för livet och bestämmer att det ska bli bra.

En går mot min vilja.

Jag förlorar något.

En annan trycker sig in.

Söker en öppning i min själ och vill under min hud.

Har jag förlorat något?

Är ni lika stora?

Har ni samma styrka?

Är det ett omen?

En förloras och en kommer till.

När jag släpper muren vinner jag.

Besegrar rädslan.

Bjuder in den till en stor kopp kaffe. Smakar, doftar. Smaken är bitterljuv.

Like a bridge over trouble wather.

Ta min hand och värm min själ.

Jag vet att det härdar men inte dödar.

Inga diagnoser i värden kommer att döda mig.

Jag ska bli frisk.

Jag ska älska, sjunga och leva som att det inte fanns en mörk timme i mitt liv.

Ta min hand och värm min själ.

Låt mig älska igen. Lär mig älska mig själv.

Ta min hand och led mig över bron.

jag vet inte vad det är som hänt. nog vet jag att livet inte alltid är en dans på rosor. att det tar tid att finna en balans och att motgångar i längden är goda för självutvecklingen. men var är jag i allt detta? hela tiden ställer jag tusentals frågor men alla tycks få svaret vet inte. av någon anledning vet jag inget om framtiden just nu. skrämmande. panikslaget. kan inte tänka klart. bara smörja, ångest och ett gigantiskt tomrum. ett vackum av helvetisk ångest. 

det var längesedan det bubblade i magen. jag i stort sätt avtrubbad. tror jag har blivit en staty. lever livet som en granitfigur på känsloplanet. är det hälsosamt? jag tror inte de.

samtidigt finns det personer som håller på att värma mig och bryta sig igenom min barriär. jag fattar inte att det händer. men jag tänker släppa in. jag planerar att släppa in er. i mig vilar allt jag vill vara och är. jag vet bara inte vart dessa egenskaper rymmt just nu. jag vet inte vad som hänt. vet bara att jag måste hitta mitt bästa jag och inte gömma mig varken för mig själv eller för omvärden. jag förtjänar att vara lycklig. jag förtjänar att mina drömmar skall besannas. jag förtjänar livet.

en blöt kall filt har trillat över mig och förlamat mina känslor. det är längre till både skratt, leende och tårar. vad hände? jag vet inte. mitt inre lokomotiv hade jag glömmt att fylla med kol och nu orkar jag inte längre.

jag står i en banhall och frustar och pustar. ser alla andra tuta och köra som att inget kund stoppa dem. personligen är jag helt tom. tom på allt. energi, vilja och drömmar.

jag vilar och funderar. tänker på livet och vad jag skattar högst. tänker på vännerna jag försakat då jag lagt i högsta växeln och kört som en tok. jag tar kontakt och berättar vad jag känner. att jag tänker på och saknar x. vill träffa x i komma nära varandra och bygga på en framtid. enligt svaret är x och jag inte så nära som jag trott. jag vet att jag är dålig på att höra av mig men så ser inte x de. våra spår i livet har bara råkat korsas och inte mer med det. pungt. ny rad. avdrammatiserat. nu är nu. då är då. andas in andas ut. gå vidare.

det känns inte bra. jag trodde att det fanns något mer mellan oss. jag gav en del av mig till dig. men tydligen bet jag mig inte fast i dig. våra spårpar passade inte ihop. vad som inte klickade vet jag inte.

nu står jag i ett vägskäl med dig. vill jag träffa dig? vill jag förlora dig? vill jag lägga ner mer tid på dig? förtjänar du mig? alla frågorna besvaras just nu med ett vet ej. oavsett vad har vi historien men kanske inte framtiden så som jag velat och önskat mig.

jag visste att vi hade historien.

den är unik och det kan inget ändra på.

jag trodde även att du och jag skulle fortsätta in i framtiden, men tydligen blir det inte så.

jag lättade mitt hjärta i ett försök att få dig att inse att jag vill ha dig nära. att jag lättar mitt hjärta för dig som för få andra.

men tydligen har jag förlorat. dig.

jag trodde att vi hade framtiden framför oss och inte bara var två som råkat dela en bit av historien. jag trodde att det fanns ett fundament, något som kunde leda framåt.

du svarar mig som om jag vore en främling på ett bleknat fotografi. någon från en svunnen tid som var viktig då men inte nu.

tydligen har jag missuppfattat allt. det som vi hade var bara en fas som vi delade och du stod ut med mig. eller?

vänskap är inte lätt.

en sak är då uppenbar. du betyder så mycket mer för mig än tvärt om. 

jag kan inte tvinga dig att älska mig.

vill jag träffa dig S? jag vet inte.

är jag förvånad? ja faktiskt.

S kommer vi någonsin att ses?