jag vet inte vad det är som hänt. nog vet jag att livet inte alltid är en dans på rosor. att det tar tid att finna en balans och att motgångar i längden är goda för självutvecklingen. men var är jag i allt detta? hela tiden ställer jag tusentals frågor men alla tycks få svaret vet inte. av någon anledning vet jag inget om framtiden just nu. skrämmande. panikslaget. kan inte tänka klart. bara smörja, ångest och ett gigantiskt tomrum. ett vackum av helvetisk ångest. 

det var längesedan det bubblade i magen. jag i stort sätt avtrubbad. tror jag har blivit en staty. lever livet som en granitfigur på känsloplanet. är det hälsosamt? jag tror inte de.

samtidigt finns det personer som håller på att värma mig och bryta sig igenom min barriär. jag fattar inte att det händer. men jag tänker släppa in. jag planerar att släppa in er. i mig vilar allt jag vill vara och är. jag vet bara inte vart dessa egenskaper rymmt just nu. jag vet inte vad som hänt. vet bara att jag måste hitta mitt bästa jag och inte gömma mig varken för mig själv eller för omvärden. jag förtjänar att vara lycklig. jag förtjänar att mina drömmar skall besannas. jag förtjänar livet.