livet är en konstig sak. alla människor är resultatet av två andra personers beslut. ingen har valt att komma till. trots det så är eller verkar merparten vara lycklig och tilfreds med vad livet har att erbjuda. några trillar av pinnen tidigt, andra sent och vissa väljer att ansluta sina liv.

jag tycker att livet är det finaste som finns. tänk att få möjligheten att förverkliga sina drömmar och att uppleva en massa saker. möta andra människor med samma intressen och tankar. 

jag vet vart jag vill i livet.

jag vet vad som krävs av mig.

jag vet  hur jag skall ta mig dit.

men hur fantastiskt livet än må vara så är jag rädd att jag inte skall nå dit.

jag kan inte fatta det. jag har upplevt ett jordskalv. jag drömmde att jag gick runt i en lägenhet med sneda golv. sedan började väggen och den lilla bokhyllan jag har ovanför sängen att skaka hysteriskt. jag trodde att det var en bomb i väggen så jag springer upp och skriker helt hysteriskt. i hallen möter jag min far som ber mig sluta skrika. hala familjen möts i hallen och sedan går vi alla ner i köket och far särkar både vinden och källaren. radion och tv:n sätts genast på. far gissar på explotion i marken. själv gråter jag hyteriskt. ute på gatan möts alla grannarna.

den i familjen som tog detta hårdast är vår älskade lilla misse Agnes. hon är fortfarande helt uppriven och blir rädd för alla små ljud.. Anges är inte skakanpassad. 

jo, jag missade ju att berätta att jag var på syo-möte idag. hon var bra får jag säga. saklig och planerad. var faktiskt uppmuntrande på ett sätt som jag tycker att syosar skall vara. samtidigt sa hon att det var bra att ha en plan B och den skall jag strax börja fila på.. 

ja så vad kom vi då fram till?

- jag kommer att få alla meritpoäng som är möjliga. 

- matte C kommer bara räknas med om jag behöver det.

- kommer som det ser ut nu söka i den rena urvalsgruppen. (bra)

- jag skall jobba med högskoleprovet. 

- kolla upp möjligheten att tenta upp på Komvux. 

sedan så ser det ut som att de universitetet som jag skall inrikta mig på är Umeå. jag var idag inne på deras hemsida och blev mycket glatt överrraskad. många av deras kurser har genus inriktning. sedan jobbar de mycket problembaserat och inte bara utifrån föreläsningar. 

jag är positiv men samtidigt är jag FANTASTISKT rädd. det är faktiskt detta som jag vill göra med mitt liv. tänk om jag aldrig får chansen? 

idag blir jag faktiskt en gnutta upprörd över en artikel som jag läser i Sydsvenskan. ett par skall på ultraljud. artikelns syfte är att belysa att fler och fler par frågar om könet på barnet. när reportern frågar om vilket kön de önskar svarar de: ja en pojke hade varit bra. samhället ser idag ut så att flickor har det tuffare och det finns som förälder mer att oroa sig för. sedan får vi följa undersökningen. det konstateras att barnet till störrsta sanolikhet är en liten flicka. att säga att föräldrarna jubla är att överdriva.

och det är då som tanken slår mig, har inte jämstälhetsarbetet kommit så långt så att föräldrar önskar sig pojkar istället för flickor? och hur kan man säga att flickan har det svårare, borde man som förälder inte uppmuntra barnet att bli en stark individ som kan stå emot samhället och kanske tillock med förändra det?

jag tycker uppriktigt synd om detta lilla flickebarn som skall komma till världen. hennes föräldrar kommer visa henne urklippet och vad skall hon tro? hur kommer det att påverka hennes självbild som kvinna? redan som ett litet embryo kommer hon som individ att anses svagare och klassas som underdånig mannen. 

jag kan inte fatta det. jag har fått veta att en av familjens närmsta vänner skall bli mormor. jag är så innerligt glad för hennes skull. livet har många gånger prövat henne onödigt mycket. hon har fått gå igenom saker jag inte skulle önska min värrsta ovän. äntligen får hon något att glädjas åt!

ett systerligt samtal får mig att fundera över vad jag gjort. jag kritiserar mig själv. tänker på hur vänner kan tycka att jag är för strukturerad och ospontan. i familjens ögon är det bra oplanerat och ofokuserad. flummig och frustrerande förvirrad och disträ. det värrsta är att jag är inte säker på om kritiken är relevant eller ej. men det spelar minder roll, den fråga som jag nu ställer mig är: jag vet att jag är en person med starka åsikter, det är en del av mig, men uppfattas jag som en bitch för de? ett egoistiskt monster utan omtänksamma drag? givetvis vill jag att svaret skall vara NEJ på båda frågorna men inatt började jag tveka. borde jag tveka? tar ibland fram ett brev från en vän och inser hur smärtsamt rätt hon har. jag faller ibland som hon säger för andras åsikter men om jag då protesterar får jag skit av andra. så vem vinner striden, bitchen inom mig som jag tror inte finns, eller mesen som bara följer strömmen?

tänkte att det kanske är dax att hurra för att konventionen om de mänskliga rättigheterna fylle 60 år idag. de tar sin uppbrinnelse efter ett fasansfullt folkmord, tyvärr har det begåtts fler sedan den dagen men trots det tror jag på en optimism.

träffade en av mina gamla filosofi lärare på tåget hem idag. det var riktigt kul att prata med henne en stund. funderar på om jag kanske borde kontakta henne inför uppsatsskrivandet. men men, har kolla lite på hemsidan och det verkar som om hon är den enda som forskar i ett av de ämnen som jag är intresserad av. så det kanske löser sig ändå.. 

föreläsningen idag var hemsk. jag ville kräkas. funderade faktiskt helt seriöst på att sticka fingrarna i halsen under pausen. ibland kan jag bara bli så jävla arg på männskligheten. hur fan kan man köpa sex? och hur kan man köpa det av barn?

föreläsningen handlade idag om barnsexhandel. under min två timmar långa föreläsning hamnade 480 nya barn i detta som är som en industri. barnsexhandeln omsätter mest pengar efter vapen och narkotika industrin. det som nästan gör mig mest upprörd är att det finns en marknad för detta. tänk alla slemmiga, äkliga människor som kontaktar ett barn för att köpa sex eller som sitter framför datorn och smeker sig själv och njuter av att se någon annan plågas. 

det som idag tog mig absolut krafftigast var tanken på turister som köper sex ett par hundra meter från sin turist svit. frugan ligger vid polen och plaskar med barnen och pappan går till stranden för att gosa med en liten försvarslös kille som inte är äldre än den egna sonen. det äklar mig att det finns rika, vita turister som utnyttjar sin ekonomiska makt för att ha sex med små pojkar och flickor. att man inte fattar att det inte är okej. det är som att lämna moralen hemma - svenska staten ser mig inte här. jag kan förlusta mig hur jag vill för att det är juridiskt okej. 

men det var som föreläsaren sa att utan efterfrågan hade denna industri inte funnits. och det är efterfrågan som jag tycker är pinsamt - hur kan man vara så vidrig att man spärrar in någon och har ofrivilligt sex med den?