så, då var det dax igen. jag har den ack så välkända akademiska piskans slag på min rygg. fokus vet jag inte vad det är. kanske har mitt älskade ica jobb tagit slut på mina annars ganska outmättliga pluggkrafter.

mer och mer ser jag mig själv i spegeln och inser att jag måste bort. likt fågl Fenix är det dax att födas på nytt ur askan. jag måste be om hjälp. jag måste ge mig själv en chans. skall jag vakna på min 50-års dag och ångra att jag aldrig försökte? nej, det känns faktiskt inte som ett alternativ. 

jag skall få en tenta på måndag och jag har inte lästa all litteratur. när jag tittar på exempelfrågorna får jag lite panik. jag känner mig just nu ganska: rökt, stekt, bränd, körd. välj det du tycker låter bäst..

undrar hur det känns att gå i mål efter ett långt kämpande. kommer jag någonsin att stå där och blicka ut efter år av slit? är nog lika rädd att nå dit som att inte nå dit.

inser mer och mer att jag måste ta ett beslut snart som kommer att vara opraktiskt. om jag inte gör det kommer jag att svika mig själv och vet inte om jag kan se mig själv i spegeln.

vet oxå att jag behöver och måste berätta saker för mina vänner innan jag kvävs. 

ja, jag vet att jag ingår i pretto klubben. att plugga och jobba är intensivt och det krävs en jävla beslutsamhet. trots allt är jag så himla rädd att jag inte skall komma in. är nästan rädd att någon gång skriva bra, för vad händer om jag skulle nå mitt mål, vad har jag kvar då?

nu är båda mina tentor passerade och det har gått bra. jag kan andas ut. i kväll klappar jag mig lite extra på axeln. 

nu är det tentavecka men inte på det där vanliga tenta sättet. jag lider just nu av följande sjukdom: så-nevös-inför-resultatet-så-att-jag-tror-jag-skall-dö-sjukan. inatt vaknade jag kl 4.00 av hjärtklappning över att jag förmodligen kommer att få två tentaresultat denna veckan och att båda känns mycket osäkra. jag vet inte vad jag skall ta mig till för att bli av med denna hemska ytterst stressade kännsla i min kropp.

det var som att tiden stod stilla ett tag. jag har inte gjort ett skit i helgen. bara vilat och vilat. sovit och läst min bok. mysigt. ute är hösten här med en storm. i mig stormar det oxå ibland...

igår skrev jag en helt fruktansvärd tenta. omständigheterna var allt mindre än goda. lärarna hade nog annat att tänka på under tiden som de skrev frågorna.

på vägen hem träffade jag gamla kompisar, personer från Hawaii. det var riktigt kul. har bestämmt att vi snart skall ses. 

stegade in på pocketshop och en bok fick mig att le. minns att jag såg den i LA på flyget mot Honululu. minns kvinnan som läste den brevid mig på planet. hur hon skulle till Hawaii och ha semester. hade nyss slutat som jurist var 50 år och hade en son på 18 år om jag inte minns fel. jag stod med boken en lång stund i handen och bara log. plötsligt minns jag den vidriga mackan. den sköna filten och planets lila inredning. tänkte på vad jag tänkte där på planet. tankarna som surrade. ibland är det bara fantastiskt att för en sekund kunna minnas. det är som en tidsmaskin.