ilskan har pumpat så mycket att tårarana kommer. jag stirrar på vhs hemsida. blir inte så mycket klokare. allt handlar om hurvida matte c som jag läste in på den tiden då jag tänkte bli statsvetare kommer att räknas eller inte. kommer jag att hamna i den direkta eller andra urvalskategorin? får veta när jag skall till den riktiga syon. kanske får jag lämna mitt älskade skåne och dra till norrland i 4,5 år?

mina steg är tyngre än vanligt. jag inser att jag skall blotta mig. blotta min plan till en okänd. jag stegar in i rummet och tränger bort min oro - tänker att det ändå skall bokas en tid, ett möte. jag kan fila på orden lite till. först är hans ögona varma. men jag inser att han inte vet vad han pratar om. han säger: det finns ju andra jobb. som är roligare och intressantare. jag bokar in dig på ett möte med en syo så att ni kan prata igenom den saken för med dina betyg kan det bli svårt, ja varför inte säga omöjligt. att det skall bli svårt har jag redan förstått. men jag gick dit just för att jag ville veta hur det står till inte för att bli nerslagen till mattkanten. det som nästan gör mest ont är att dessa ord kommer från en sketen reseptionist som är så långt ifrån syn man kan komma. hur kan han ta sit friheten att säga en sådan sak?