en blöt kall filt har trillat över mig och förlamat mina känslor. det är längre till både skratt, leende och tårar. vad hände? jag vet inte. mitt inre lokomotiv hade jag glömmt att fylla med kol och nu orkar jag inte längre.

jag står i en banhall och frustar och pustar. ser alla andra tuta och köra som att inget kund stoppa dem. personligen är jag helt tom. tom på allt. energi, vilja och drömmar.

jag vilar och funderar. tänker på livet och vad jag skattar högst. tänker på vännerna jag försakat då jag lagt i högsta växeln och kört som en tok. jag tar kontakt och berättar vad jag känner. att jag tänker på och saknar x. vill träffa x i komma nära varandra och bygga på en framtid. enligt svaret är x och jag inte så nära som jag trott. jag vet att jag är dålig på att höra av mig men så ser inte x de. våra spår i livet har bara råkat korsas och inte mer med det. pungt. ny rad. avdrammatiserat. nu är nu. då är då. andas in andas ut. gå vidare.

det känns inte bra. jag trodde att det fanns något mer mellan oss. jag gav en del av mig till dig. men tydligen bet jag mig inte fast i dig. våra spårpar passade inte ihop. vad som inte klickade vet jag inte.

nu står jag i ett vägskäl med dig. vill jag träffa dig? vill jag förlora dig? vill jag lägga ner mer tid på dig? förtjänar du mig? alla frågorna besvaras just nu med ett vet ej. oavsett vad har vi historien men kanske inte framtiden så som jag velat och önskat mig.

jag visste att vi hade historien.

den är unik och det kan inget ändra på.

jag trodde även att du och jag skulle fortsätta in i framtiden, men tydligen blir det inte så.

jag lättade mitt hjärta i ett försök att få dig att inse att jag vill ha dig nära. att jag lättar mitt hjärta för dig som för få andra.

men tydligen har jag förlorat. dig.

jag trodde att vi hade framtiden framför oss och inte bara var två som råkat dela en bit av historien. jag trodde att det fanns ett fundament, något som kunde leda framåt.

du svarar mig som om jag vore en främling på ett bleknat fotografi. någon från en svunnen tid som var viktig då men inte nu.

tydligen har jag missuppfattat allt. det som vi hade var bara en fas som vi delade och du stod ut med mig. eller?

vänskap är inte lätt.

en sak är då uppenbar. du betyder så mycket mer för mig än tvärt om. 

jag kan inte tvinga dig att älska mig.

vill jag träffa dig S? jag vet inte.

är jag förvånad? ja faktiskt.

S kommer vi någonsin att ses?