att resa ger en delad bild av allt. nu i efterhand pudrara jag bilden. tar bort de störande kornen. tänker inte på all vrede, frustration. nu när jag får en möjlighet att inte stå i de får jag möjlighet till perspektiv.

lyckan med att resa är att få en möjlighet at dela ett stycke tid i livet med någon annan. att utmana sig själv och att försöka fatta vad som är viktigast. en sak som jag har upptäckt är att jag nu när jag kommit hem inte uppskattar att prata med människor som inte är bildade. kanske låter de förmätet och så jävla stroppigt. men jag tycker faktiskt inte att det är kul att prata strunt och skvaller. kanske nu mer än någonsin väljer jag mina nära med en mycket stor omsorg..