jag har mig själv på stort allvar. jag är Hanna, seriös och duktig.

flippar inte ur.

planerar och tänker.

ruvar och gruvar på livet.

fassnar i de filosofiska träsken.

ibland skrattar jag allt för högt men sanningen är den att jag inte kan skatta på ett annat sätt.

ibland kommer duktig-ångesten.

jag frågan mig: kan jag göra detta, är jag duktig nog?

har jag det som krävs?

är mitt CV och hjärta tillräckligt fullt med erfarenhet?

det är läskigt att sedan upptäcka att endast om jag provar får jag veta.