vissa dagar är gråare än andra. det är som att skrattet inte vill komma lite lätt. stegen är tunga och huvudet hänger. det är de jobbiga dagarna. dagarna då jag känner mig ledsen och önskar något annat. när en sådan dag kommer sätter jag på Melissa och tänker: detta skulle kunna vara jag. det är som att det är mina tankar. Melissa horn, tack för alla de gånger du räddat mig från de svarta hålen de senaste halvåret. tack för att du kan sjunga ut de som jag känner. tack för att du får mig att känna mig mindre ensam i min smärta.

problemet är inte att jag inte vill.

det är snarare att jag vill så mycket och är så intresserad att jag inte vet vad jag ska välja. skulle det vara lättre att inte alls veta vad jag ville? vet inte men ibland känns det jobbigt. jag är rädd att jag ska fatta fel framtidsbeslut. men vilken av mina studie drömmar ska vinna striden? hur långt fram ska jag resonera? ett och ett halvt år eller fem?

framtiden ligger framför mig. lite rädd. mest nyfiken.