kan inte fatta att jag snart skall fara iväg. har vetat om denna resan i snarat ett år och ändå känns det inte som att jag är riktigt mentalt inställd på vad som komma skall. undrar om jag kommer att känna den kännslan ens när jag är borta.

har idag skrivit in mig på resedagboken så att alla kan hänga med en liten tur om de vill. jag hoppas att jag kommer att få många kommentarer hemifrån.

det senaste dagarna har varit så konstiga. jag har så dubbla känslor innom mig. dels totalt lungn och målmedvetenhet. sedan kan det förbytas mot ett uppror där det känns som om jag skall bli strandad och borttappad. vet inte om det har att göra med att jag känner mig lite nervös eller om det bara beror på att jag innerst inne är redo inför utmaningen. jag hoppas givetvis, och tror faktiskt oxå, att det är det sistnämda som är det sanna. tror kanske att jag ibland när jag känner mig lite nervöst börjar att tänka på en massa gammalt skit och på en person som jag var då och inte nu. 

har oxå börjat tänka på hur jag tror att denna resan kommer att påverka mig som person. kan tänka mig att jag blir ödmjukare inför andra människor. på de sättet att jag inser att det är viktigt att förstå vad det är som gör att de handlar på ett visst sätt. sedan tror jag att jag kommer att bli ödmjukare inför naturen och växthuseffekten. veckorna på Tuvalu kommer nog eller kanske få mig att inse att jag måste tänka på vad jag kan göra för att inte påverka naturen i fel riktning mer än nödvändligt. 

detta ö-äventyret kommer att bli min första långa resa och jag hoppas att den skall bli magisk!