jag var nyss inne på deras hemsida och jag hoppas att utställningen kommer att vara på Dunkers som den var förra året. den var underbar. från några gamla år så gick det att titta på de vinnande bidragen. jag skummade igenom en massa vackra bilder, även om jag kan tycka att det är bättre att titta i verkligheten än genom en dator. det som efter en stund slog mig var att många bilder hade direkt eller indirekt koppling till döden. de kunde vara foldvågsoffers kroppar i vit plast. en pojke som en fotograf följde med och skildrade hans kamp mot cancern och hur de var när han dog. en man som satt sidan om en hemma snickrad kista och grät i nåt krig. anspelningarna på döden är tydlig. jag vet inte om jag tycker att den är för tydlig. kanske de med tanke på att jag fick ont i magen. men vad är då så konstigt med döden? i bilderna var den så självklar och inte konstlad. jag undrar när jag hörde någon prata om döden så där. har vi lättre att titta på än att prata om döden? ja, om jag skall tänka på mina personliga erfarenheter så verkar det nästan så. men jag tycker att det känns bakvänt, att titta känns på något sätt mer verkligt, mer naket och något som skulle kunna göra ont länge. att prata tycker jag vore lättare man kanske är det så att det är svårare att forma orden, att säga "rätt" och inte trampa fel. då kanske bilden kanske kan hjälpa, bara vara där och visa vad som behöver visas utan att organisera, välja ord. men trotts att många bilder hade en stark kännsla så är de bra just för att de är starka. och jag tror att de vill sända ett annat budskap. budskapet om livet. säga att livet skall tas vara på och inte spillas bort. att vara med i varje ögonblick och att se alla intryck. att vara närvarande. för att det som skull kunna vara motvikt till döden skull kanske kunna vara livet. de som vi har fått att leva. att leva fullt ur i alla dimentioner. så kanske de som fruktar bilden/bilderna kanske också fruktar livet. inte vet jag. men varför? kanske rädslan tar över. rädslan över att inte kunna forma de liv som man vill.rädslan över att det skall bli för kort. rädslan att inte hinna med. rädslan att försvinna.

FILMdenna blogg kommer att tillängnas en underbar film som jag och karolina såg inatt. filmen heter "Mot Strömmen" och den handlar om en av Australiens störrsta simmare genom tiderna. den är baserad på hans bok som handlar om hur han som barn börjar att simma och om hur förhållandet till hans föräldrar är. filmen är helt underbar. fotot är mycket snyggt, allt är proffsigt gjort och ibland så känns det som om man är en fluga på väggen i hans barndoms hem i Brisbane. skådesplarna spelar jätte genuint och de har riktiga simmarkroppar (vilket gör att allr känns mer äkta med tanke på filmens tema). det var inte alls tänkt att jag skulle se denna filmen men av en slump så stannade jag kvar på SVT2 och så tittade jag på de första minuterna och sedan så var jag helt fast. denna kommer nog vara en film som jag kommer att bära med mig länge.