jag hata att vara självgod. att göra ett försök att marknadsföra mig själv. jag ha svårt att se vad jag kan och inte är bra på. det enda som jag vet är att jag så fruktansvärt gärna vill komma in på österlens folkhögskola till hösten. och jag vet att de kräver att jag säljer mig själv..

då vi föds får vi alla ett liv. vi tilldelas ett stycke tid att vandra på jorden. vi har förmågor och egenskaper som gör att vi kan utföra vissa handlingar. vissa egenskaper är ika andra inte. begåvningar skiftar både i karaktär och i mängd. många av oss reflekterar över vad vi gör och tar ansvar för de. allt detta trotts att vi inte har valt att få leva. vi har inte haft valet att säga att vi vill ha ett liv. för en sak har männskligheten gemensamt, vi är alla resultat av någon annans beslut och senare handling. kan detta göra att vi har rätt att ta vårt eget liv om vi inte skulle finna de tillfredställande nog? kan någon säga; jag har inte valt att leva och nu så vill jag sluta med det så jag tar mitt liv? jag skulle vilja svara ja men ändå kan jag inte tänka mig in i hur en person skulle se livet som så meningslöst så att det inte vill leva en sekund till. jag hoppas att jag inte tänker så i hela mitt liv för det enda jag önskar mig är ett långt underbart liv där jag kan göra de jag vill med de. fulla livet med mina upptäckter och forma drömmar och skapa mål.. men om nu livet inte är valt i förväg och om vi bara är ett resultata av någon annan kan vi besluta över någon annans rätt till sitt liv? absolut nej. att mörda och förgöra skapar bara hat. vi kan styra vårt eget liv och med våra förmågor skapa det bästa av de. men vi kan inte av egoistiska skäl ta det ifrån någon annan. men kanske ta de ifrån oss själva? alla dessa tankar kom efter mordet på helen i kommisarie linley. ps jag vill inte dö

julen skall vara en glädjens högtid. (trotts att den, paradoxalt nog, firas pga ett döttsfall). det är då som den är tänkt att man skall leka perfekta familjen och träffa alla i släken. middagen skall lagas och alla skalla stråla samman och visa montra miner. släkten skall vara samlingspunkten och ingen skall prata om något jobbigt eller viktigt. allt handlar bara om att spela med. att göra det som förväntas. denna helgen har denna julens sista helg passerat. trettonarfton och trettondedagen. nu släpper jul pressen och familjen och släkten kan än en gång placeras där de hör hemma, nämligen bakom glas och ram. för det är de är lugnast. där behöver man inte vakta vad man säger och inte. så nu kan ett nytt år komma, då vännerna är släkten som vi själv väljer..

jag önskar att vi kunde tala, men timmglaset som mätte tiden rann ut för länge sedan. sanden den dunstade en dag och lämnade endast några ynka korn kvar. det blev så ganska tidigt. så här i efterhand minns jag inte när timmglaset var fyllt. jag har många gänger frågat varför men jag har inte funnit något svar. det är kanske därför som jag inte känner mig hemma här. för vi kan ju inte prata. det var kanske det som fick mig att dra mig bort. innerst inne så insåg jag att allt var skit och om jag skulle orka leva mitt liv så var jag tvungen att dra. till annan plats. till annan tid. det blev en underbar tid. äntligen kunde jag tala. nu längtar jag bara tillbaka. till ett riktigt liv, för om man inte kan prata så har man inget liv. hur påverkar då detta mig? på utsidan är allt så perfekt. det des bra ut. men bakom en perfekt fasad finns inget mer än några spillror. i framtiden tror jag inte att det blir någon fasad för mig. jag orkar helt enkelt inte att bära de. jag orkar inte tiga. och framförallt allt så vet jag inte hur ett lit utan den ser ut. hur skall jag då kunna rätta till fasaden?

det är inte söndag idag. jag önskar att de var de. helgerna är så där konstiga om jag inte skall till skolan. skall på en föreläsning där drottning Kristina skall studera mig i nacken. jag tycker att de känns tryggt. kan inte riktigt fatta att det är nytt år. kanske dags att summera lite. 2006 började bra. jag slutade på mitt usla/tråkiga/hemska telefonförsäljningsjobb. ja har inte aknat det en enda dag sedan dess. i januari började jag plugga. praktisk filosofi. och ja det är inte så konstigt som de låter och jag kommer inte från månen (men jag har förstått att det är vanligt att tro de om filosofi folk...) det var en intensiv termin och jag kom nog ganska snabt in i de hla. jag hade ju ändå hafft ett ganska långs yppehåll sedan gymnasiet. för att ummera den kursen så var den bra. men självklart så var vissa kurser bättre än andra. under sommaren hoppade jag efter många om och men in på mitt telefonförsäljningsjobb. inget smart drag. de var tråkigt var mycket slit och nästan inga pengar. till hösten kallade filosofin igen men den här gången teoretisk. inte alls lika nöjd, har min sista tenta den 17 januari och sedan skall jag läsa praktisk igen och det känns betryggande. mina vänner har betytt mycket för mig under den gångna året. ni har varit där i vått och torrt utan att kväva mig. jag har oxå sakta men sökert insett vilka som kommer att vara med i många år framöver oavsett vilka val jag gör. för att ni kritiserar inte.