idag så har jag lyssnat på filosifiska rummet och det handlade om identiteten under tånårstiden. i sommras slutade jag att vara tonåring. på ett sätt så känndes de vuxet och bra, men samtidigt så manar det till att ta ansvar, bli självständig och att kunna ta hand om sig själv. kanske kan men se det som att det är dax att samla "vuxenpoäng". komma fram till vad man sakll göra med sitt liv och samtidigt var unga galen och fånga dagen och alla de möjligheter som finns. under programmets gång så började jag osäkt att tänka på vad som jag personligen såg som utmäkande just för min egen tonnårstid. ja, jag vet jag har alltid gillat att fundera mycket. jag tror att det som var störrst för mig var att jag lämnade familjen ett teg. flyttade til internatskola och senare egen lägenhet. för mig ble det den vändpunkten som formade och som gav mig en insikt om mina begränsningar och jag såg min kapasitet. kanske är det det som är tonårstidens viktigate uppgift - att på ett eller annat sätt komma till insikt. komma till en form av trygghet och självinsikt. att känna ron att vara ensam och att se framtiden som ett verktyg för impulsiva och planerade händelser. just nu känner jag mig bara som en jävligt stressad vuxen som inte riktigt har koll på allt som jag har tagit mig för. önskar att jag fixar upp allt till sist.