då vi föds får vi alla ett liv. vi tilldelas ett stycke tid att vandra på jorden. vi har förmågor och egenskaper som gör att vi kan utföra vissa handlingar. vissa egenskaper är ika andra inte. begåvningar skiftar både i karaktär och i mängd. många av oss reflekterar över vad vi gör och tar ansvar för de. allt detta trotts att vi inte har valt att få leva. vi har inte haft valet att säga att vi vill ha ett liv. för en sak har männskligheten gemensamt, vi är alla resultat av någon annans beslut och senare handling. kan detta göra att vi har rätt att ta vårt eget liv om vi inte skulle finna de tillfredställande nog? kan någon säga; jag har inte valt att leva och nu så vill jag sluta med det så jag tar mitt liv? jag skulle vilja svara ja men ändå kan jag inte tänka mig in i hur en person skulle se livet som så meningslöst så att det inte vill leva en sekund till. jag hoppas att jag inte tänker så i hela mitt liv för det enda jag önskar mig är ett långt underbart liv där jag kan göra de jag vill med de. fulla livet med mina upptäckter och forma drömmar och skapa mål.. men om nu livet inte är valt i förväg och om vi bara är ett resultata av någon annan kan vi besluta över någon annans rätt till sitt liv? absolut nej. att mörda och förgöra skapar bara hat. vi kan styra vårt eget liv och med våra förmågor skapa det bästa av de. men vi kan inte av egoistiska skäl ta det ifrån någon annan. men kanske ta de ifrån oss själva? alla dessa tankar kom efter mordet på helen i kommisarie linley. ps jag vill inte dö