det spänner lite. klämmer. sticker. oron kommer. jag ser genast bilder framför mig av läkare, knivar, blod, cellgiftbehandlingar, amputation, hjärtstopp, kräk, gynstolar mm. jag är en gnutta hypokondriskt.

jag försöker somna men det är inte det lättaste. hjärtat dunkar i örat. hatar den känslan. somnar efter många om och men. mår inte toppen. dåsar bort en stund men efter en och en halv timme sätter jag mig upp som en pinne. jag har helt plötsligt kommit på varför jag är hypokondrisk. tänder lampan och bläddrar förtvivlat i boken som min KBT-tant tipsat om. och där står det svart på vitt och plötsligt vet jag varför. det känns så skönt. jag nästan kostar på mig ett leende mitt i oron som finns där fortfarande men inte alls lika starkt.

det blev en allt för kort natt. tankarna var mest jobbigt och jag fick inte min välbehövliga sömn. men jag kom till en insikt och nu kan jag gå vidare. förhoppningsvis.

vaknade vid fyra i natt av ett ryck. drömmen kunde varit sann men var tack och lov inte det. lyckades somna om och vaknade allt för sent. jag fattar inte vad som hänt med mig, är tröttare än trött och behöver mycket sömn nu.

är ledig från jobbet.

lite tjafs med föräldrarna vid kaffet.

tog mig i kragen och ställde mig i en massa fler bostadsköer. känns skönt att fått det gjort. mina föräldrar och jag drar inte helt jämt. det är en gnutta strävhårigt.

kollade upp villkoren för CSN gällande fribelopp och annat vid sudier. hur fan jag än räknar så kommer jag inte vara berättigad bidrag eller lån under höstterminerna för att jag är för välbetald under sommaren. det tycker jag är förjävligt. så jag författade ett brev till Fredrik Reinfeldt och hoppas att han kanske kan ta tag i det. visst vill jag ha så lite lån som det är möjligt men det får väl finnas gränser. det hade faktiskt varit skönt att kunna fokusera på studierna utan att behöva oroa ihjäl sig över den ekonomiska situationen. att sedan söka lägenhet utan att kunna uppvisa en fet månadslön är inte att tänka på så det är ett moment 22 senario. jag säger bara: avskaffa fribeloppet!

när jag sedan ska vila mig i soffan ringer någon fånig foto studio för att min "vän" C har lämnat mitt nummer. hon var i skåne i ca 2,5 veckor över jul och då hörde hon inte av sig. tydligen duger jag för att lämna ut nummret till ett foto projekt men att svara på ett sms eller att ses är inte lika kul. blev besviken och kännde ångesten blossa upp. stillade den med en promenad och ett antal andningsankare. är fruktansvärt besviken på henne. har bitit mer på fingrarna de senaste två timmarna än på två veckor bara på grund av henne. fan oxå!

nu ska jag packa ner en servis jag fått igår. riktigt nice.

ja detta var en helt vanlig januari måndag i mitt liv.

Jag är glad över att du skall leda Sverige under det nästkommande åren. Jag är tacksam för allt du uträttat och jag hoppas att du och din regering skall fortsätta i samma anda.

En sak jag dock inte kan få ihop är er inställning till fribeloppet för studenter. Jag jobbar extra i en matbutik sedan två år tillbaka och hur jag än räknar så blir jag inte berättigad studiemedel under höstterminen. Jag letar lägenhet och vill inte bo i studentlägenhet så hur har ni planerat att jag ska kunna visa upp den inkomst som många bostadsbolag idag kräver? (hyran gånger 2) Som ansvarastagande student är det inte lätt att klara de kravet.

Snälla Fredrik avskaffa fribeloppet helt så att jag kan plugga, jobba lite extra och njuta av livet utan att känna rädsla över att sedan bli straffad ekonomiskt.

Din supporter: Hanna E

detta är mitt brev som jag nyss sänt till Fredrik. kännde att det var dax att beskriva min vardag. det brukar inte bli politiskt här på bloggen men idag var det dax. jag undrar vad jag får för svar, eller om jag får något svar alls.

jag tittar tillbaka och samtidigt framåt.

2010 inledde jag med en fantastisk resa till Indien och Sri Lanka. Indien har jag velat resa till sedan mellanstadiet. jag vet inte varför men det har pirrat i min mage på ett speciellt vis. och jo, det var underbart. den resan gav mig perspektiv på mycket.

2010 kan summeras med ett ord: uppbrott. så mycket som varit fast och tryggt under hela mitt liv fanns plötsligt inte mer. min farmor flyttade från huset där jag firat jular, ätit gås och stöpt ljus. väggarna var tapetserade med tavlor och lukten var lika självklar och hemtam som min stortå. jag trodde inte att henns flytt kunde väcka så många känslor i mig men i sommras grät jag floder för att hon inte skulle bo där mer. det var nog faktumet att en del av min barndom var borta och då även en sak som min farmor höll så mycket av- sitt hem. det gör fortfarande ont. lukten har inte fått fäste i hennes lägenhet och sakta vänjer jag mig vid att möblerna inte finns i samma miljö.

det andra stora uppbrottet var att den andra generetionen av släkten på min fars sida nu är helt utraderad. min farfars syster dog 1 december. det känns så konstigt. hon har alltid varit där. ringt ett par gånger i vecakan och jag har alltid sänt kort från mina resor. hon hade sparat dem plikttroget, min far hittade dem hemma hos henne.

en släkting på min mors sida har fått en stroke och hon är inte sig själv. ännu en sak som inte är sig lik.

så mycket har varit jobbigt under 2010. hela jag bröt samman på ett sätt jag inte trodde var möjligt. att jag skulle drabbas av en deppression var i början av året helt främmande men så här i backspegeln kan jag förstå varför. tack och lov att jag fått hjälp. även om jag har den långa vägen kvar att gå för att bli frisk känner jag att terapin har gett mig andrum och tänt ett ljus i tunneln.

att det blev 2011 känns bra. det känns som att det inte kan bli så mycket värre. det kan bara bli bättre än 2010 och det lugnar mig. i år avlade jag inga nyårslöften, jag fokuserade mer på önskningarna.

2011 önskar jag att:

- jag flyttar till en tvårummare.

- att jag blir kär och galen.

- att jag tar körkort.

- att jag blir frisk.

- att jag lär mig meditera.

- att jag hittar energi till att plugga igen. (och sedan gör det till hösten såklart=))

jag är lite rädd, men jag hoppas att allt ska gå bra. när allt känns skit försöker jag tänka: jaha, nu måste jag andas och ta tag i skiten. livet kommer att ordna sig för mig oxå en dag. kanske inte just idag men en dag kommer jag vakna som Hanna 2.0

jag trodde det skulle vara längre. inte ta slut så abrupt. fem gånger sedan ska jag tydligen klara det själv. du har kickat igång mig i rätt riktning och nu måste jag jobba själv. jag ska ta mig igenom helvetes-våren med regnen och allt det gråa utan dina trygga ögon och våra samtal. men visst mår jag lite bättre nu än innan. du har lite lyckats reda upp kaoset. dina boktips har varit värdefulla även om mycket jobb finns kvar.

i början var jag skiträdd. sitta där som ett annat offer och prata om mig själv i 30 minuter. nu vet jag att det inte är läskigt, att det är bra att be om hjälp. att svälja stoltheten är okej och ta den hand som sträckts ut. livet är jobbigt ibland men det är onödigt att lida mer än vad som behövs.

lagade min kopp älsklingste och kurade ner mig i soffan. såg sista avsnittet av våra vänners liv denna serie som med sin puma kärlek gjort mig besatt. jag var rädd att David och Jenny inte skulle få varandra. det lite filmiska slutet gjorde mig blöt i ögat. (ja, jag är blödig)

deras kärlekshistoria säger allt. vi människor känner och är rädda för det som vi känner. jag är skiträdd för kärleken. att någon skall älska mig och att jag inte skall kunna leva upp till hans förväntningar. det är just så. och kanske är det just rädslan som gör kärleken fin. att alla par går runt och är rädda men att man ändå kämpar för att hålla ihop. det är kanske därför prästen säger i nöd och lust. för oavsett vad är ett förhållande en berg och dalbana, med en ständig rädsla för tvåsamheten och dess trygghet.

förut var det bara trötthet. trött jämt. ibland orkade jag inte le på en hel dag. sakta börjar den luckras upp och nu börjar jag känna annat. de första kännslorna som kommer är ilskan och sorgen. lätt för att bli arg, ingen stubin. lättretad. för minsta småsak kan tårarna brinna i ögonloberna. läskigt. varför känner jag just dessa känslor och inte typ kärlek eller målmedvetenhet?

Jag måste skaffa ett långt block. Med färgade sidor. Jag måste kunna skriva listor. Dessa älskade och så ibland hatade listor..