det kommer ett mail som jag inte vill påminnas om. ett annat liv en annan tid. jag brukade bli glad av detta mail men inte denna gången. det knyter sig i magen. ont. fan vad ont det gör. de där mailet kommer att avgöra min framtid. strypsnaran runt halsen. svårt att andas nu. ett beslut ska fattas. hjärtklappning, andnöd och armsvett. inte de bästa utgångsläget för beslutsfattande.

försöker att inte tänka på de. pulsen lugnar sig något men axlarna närmare öronen. försöker att tänka klart men det är kört. gröt i hjärnan. panik. svårt att svälja. intensiv armsvett. kissnödig. pulsen upp igen. det river som fan. river, kliar, sticker. inte bra. inte bra.

hur ska jag göra? vad är mina odds? vad är mina chanser? är jag mogen? hur mår jag egentligen? vad kommer alla andra att säga? vad vill jag? vem är jag? hur blev det så här? ska jag eller ska jag inte? vad är viktigast? jobbet då? ja men framtiden då? var ska jag bo? ska jag pendla? om jag nu ska, vilket ämne ska de bli? tänka långsiktigt eller kortsiktigt? forskardrömmarna eller det som kan bli en fast inkomst? vad kommer han att säga? vad tycker farmor, mormor och morfar? vart tog målmedvetenheten vägen? varför dessa känslor? hur i helvete ska mitt liv bli?

hur kan ett mail om vårens antagning till universitetet sätta igång alla dessa frågor och känslor?

förlåt mig, snälla

förlåt mig för att jag är rädd

för att jag är en mes

för att jag inte kastar mig i dina armar

för att är rädd för att träffas ibland

för att jag blir nervös och får ont i magen

för att jag inte berättar alla mina hemligheter

för att jag inte skattar mitt hjärtligaste skratt med dig

för att jag är lite konstig

för att jag har svårt att bli kär

för att jag har en massa ärr i min själ

för att jag inte har ett tufft jobb

för att jag har svårt att ta emot komplimanger

för att jag är kort

för att jag kanske inte är den du trodde

för att jag blir blyg med dig

kan du förlåta mig?

allt handlar om mig, förlåt

jag har släppt in dig i mitt liv. sakta ger jag en bit av mitt liv till dig. tänker mycker på vad du gör med mig. om jag är redo för dig. om jag vågar öppna mig.

jag är livrädd. ja, fullkommligt vettskrämd.

du är smart. har stadigt bra jobb.

och jag då.

vad händer med mig när jag är med dig?

jag blir en osäker idiotisk myra.

fan va dum jag är. fan.

allt handlar om mig. mig. jag. inte du. inte ditt.

allt handlar om vad du väcker i mig.

osäkerheten för att inte du gillar hela mig.

sätter musiken i öronen

kryper in i mitt universum

ett sms då och då

kontakt med omvärlden

ser den välkända siluetten

du ringer

jag blir så glad att det bubblar i magen

Stockholm ler mot mig

de andra tittar konstigt på mig på tåget, jag kan inte hindra mig från att le

jag får ingen existentiell ångest på T-centralen

jag bara smälter in

kan inte låta bli att le

det ska bli fina dagar

i mitt universum tror jag att det tänts ett ljus

åker norröver

behöver umgås med människor som jag gillar

över en kopp kaffe berättar jag om hur jag mår. på riktigt

du förstår

berömmer mig för att jag tar tag i mig

inte låter det gå förlångt

det känns tryggt

jag inser att det finns en chans att jag kommer att bli bra. jag har inte förstört allt. jag drog i nödbromsen innan allt gick åt helvete.

jag har inte bloggat om valet, partierna, utgången eller politik under denna valrörelsen. men nu kan jag inte var tyst längre. i helgen fick jag höra en sak som skrämmer mig. ganska mycket faktiskt.

att SD med sina 5% placerade sig i maktens hus tycker jag är trist. jag hade velat vara utan dessa men nu är det bara att gilla läget. jag hoppas innerligt att de inte sitter kvar nästa mandatperiod och jag vill verkligen att deras inflytande minskas.

en sak som dock skrämmer mig är vad som händer med alla de andra. i veckan hörde jag hur en bank veckan efter valet extrainsatte ett möte. den fråga som skulle diskuteras var hur banken skulle bahandla de kunder som röstat på SD. ja du läste rätt: hur skulle banken agera mot de kunder som röstat på SD. mig veterligen finns inget register på hur man röstar. hur ska de hitta dessa kunder? och för de andra skall en bank kunna "straffa" kunder som röstar på SD för att de anser att de röstar "fel"? mötet slutade med att banken kom på att de inte kunde göra något mot de som röstade på SD. så de fick tydligen stanna i banken med sitt kapital oavsett politisk orientering.

vad blir vi mest rädda för, de 5% eller de 95%? jag blir rädd då jag hör att personer förlorat sina jobb för att det läcker ut vad de röstat på, eller att en bank funderar på att utesluta sympatisörer av ett visst parti.

demokrati är fint. det är en underbar sak. men det demokratiska myntet har en mindre fin baksida, att partier som SD kan ta plats i riksdagen. nu upplever sverige baksidan. men ser vi inte den istället för att inte ha demokrati alls? låt inte de ynka 5% skrämma upp den övriga befolkningen. ta striden med SD och förminska deras argument. tysta dem icke, då blir de starkare.

jag är tacksam att vara kvinna i sverige. ja det är jag av hela mitt hjärta. men då och då pyser de över. de patriakala strukturerna sköljer över mig och upprör mig med sin bittra eftersmak.

i veckan var det dax att plocka upp julpyntet på jobbet. otroligt att julen redan är här - kan inte fatta det. chokladkalendrarna är många och de måste alla hamna i blickfånget för barnens tindrande ögon. låda efter låda öppnas och snart slår det mig. actionfigurer och fotbollslag i låda efter låda. mer än en av varje. till sist hittas det en låda med en vän prinsessa på. en futtig låda. vad är detta för balans? gillar alla tjejor prinsessor? jag har under hela mitt liv inte kännt mig varken rosa eller prinsessig. enligt kalendrarna ska tjejer vara prinsessor och pojkar gilla fotboll eller actionserier. vilken bild ger de?

jag blir upprörd. vad händer när barn i så unga år stämplas. flickor ska vara på ett sätt och pojkar på två. vilken självbild får barn av dessa tydliga markörer? vad händer när de blir tonåringar och ska finna sin plats i livet?

någonstans har något gått snett åt helvete. tjejen som är frammåt hålls tillbaka och måste finna sin plats. den kännsliga killen stämplas som bög. jag trodde att sverige var mer jämställt inte minst på julkalenders fronten. man kanske går det inte att göra ett uppror. vad skulle samhälle säga? kvinnor är tydligen fortfarande ett hot mot normen, mannen, alfahannen som har makten.

det är skrämmande och det gör mig rädd. att en julkalender med de bästa intentioner kan vara så skrämmande och segregerande.

i natt blev marken alldeles full med gula prickar.

de ligger där som små solar som tackar solen för att den värmt dem en hel sommar.

undrade vad färgen gult stod för. googlade. i nästan alla olika mytologiska inriktningar stod det för något positivt bortsätt från kristendomen. tänkte att det kanske är därför det inte finns så mycket gult överhuvudtaget i vårt samhälle.

men, men. idag är marken prydd med små gula solar.