måste sova. skall jobba imon. om jag kan få bytt de helger jag vill hoppar jag på. jag har inget att förlora.

jag är ingen Hippie typ.

ibland försöker jag men i spegeln känns det tamt.

skulle vilja vara det ibland, men det funkar inte.

jag gillar maktkofta och kavaj. 

killar med brat-stil men med båda fötterna på jorden. 

människor med vissioner och karaktär gör mig knäsvaga. 

jag beundrar människor som skriver feta böcker genom att svara och diskutera en enda fråga. 

det kräver själv-kontroll och gigantisk diciplin. 

att inte tröttna, att besegra skrivkrampen. 

kloka och intelligenta människor dras jag som en magnet till. 

jag är ganska kass på grammatik och språk. 

försöker döva det genom att prata och ställa en massa frågor. 

trots det älskar jag att plugga feta böcker och skriva tentor med svåra ord. 

jag är bra på ords betydelse. 

lokalsinne är inte min grej. 

mitt bildminne är galet bra. 

jag vill bli fru och mor. bli älskad och älska.

jag vill forska och bli expert i något som får mig på fall. 

jag vill leva mina drömmar. 

skåne är mitt hem och så vill jag att det skall förbli. 

ska plugga juridik en dag. 

jag är korrekt så att jag nästan kräks på det själv. 

så jävla tråkigt formell. 

ibland flippar jag dock ut och förvånar. 

jag är bara jag. 

jag är speciell men jag trivs med det. 

kanske måste man känna mig ett tag innan allt kommer fram. 

mitt liv gör sig inte i en såpopera med dramatik på en kvart. 

jag ger lite i taget.

likt en skattjakt. 

jag vet om att jag är knastig ibland. 

ibland önskar jag att jag inte var så präktigt perfekt. 

men nu är det så och jag kan inte hjälpa det.

tankarna river.

jag har fortfarande inte bestämmt mig. 

vet inte om jag skall gråta. 

innerst inne är det mycket som jag inte vet. 

varken ut eller in. 

känslan i måndags var ofattbar. 

lyckligare än på länge. 

jag var levande, sedd och bara så uppskattad. 

kung för en sekund. 

livet är som en vågskål med alternativ. 

just nu har jag många men jag vet att hjärtat säger att det bara finns ett. 

jag vill få tankero. 

det är svårt. 

jag vill gråta i ett försök att släppa på trycket och se allt klart. 

nu är allt en gröt. 

känslorna går upp, ner upp ner och ner omvartannat. 

nu står jag här. förvirrad. glad. rädd. lugn. besviken. bekräftad. alla motsägelsefulla känslorna vet inte vart det skall ta vägen. telefonsamtalet igår vände en hel del saker upp och ner.

mina alternativ är: plugga MR i höst, socialantroplogogi i vår och jobba på ICA vs. kurs i rättvishandel i höst med jobb och en liten fälttrip i jan-feb. 

båda vet jag redan nu kommer att bli intressanta och jag känner på mig att det skal bli kul. trots allt tvekar jag. båda har för-och nack-delar. det som talar för MR är tryggheten. jobb och plugg, en för mig oslagbar kombination för att inte bli uttråkad. det som talar för RH är resan. jag vill resa och se nya platser. samtidigt att jag skulle så innerligt vilja veta mer om detta ämne och vad jag kan göra. det som mest talar mot RH är prislappen för detta lilla ego projekt. just när jag börjar komma på grön kvist och kan unna mig trevliga ting ska sparkontot tömmas. samtidigt kan inga pengar i världen köpa varken kunskap eller upplevelser. 

jag vet inte riktigt vad jag håller på med. kanske överreagerar jag. är en drama queen. kanske rädd att följa mitt hjärta. kanske rädd att bara vara jag. tänk om allt bara handlar om ekonomi? 

ilskan tränger sig på. inte besviken, inte ledsen. bara galet arg. kanske beslutsam. inte vet jag men känslan är bra. målet är höjning och så sklall det bli. idag startar träningen. i oktober borde jag vara fit for figth med mina demoner.

det piper konstigt i mobilen ibland. idag var det en som ville ha min adress så att hon kunde skicka ett brev. lite spak blev jag allt. rädda att det var en liten galen kille som hittat på ett andra jag för att få kontakt. frågade vem det var och hon förklarade. uppgav min mail istället. känns lite konstigt att en peson som jag träffade våren 2006 skall skicka mig ett brev, handskrivet med frimärke och allt. ärligt talat är jag nervös över vad hon vill mig..

tre nätter har jag haft en vän sovande på en madrass hos mig. det är evigheter sedan vi träffas så länge. vi pratar mer än vanligt om viktiga saker. kanske skrattar vi något mindre men det gör mig inget. han är underbar som han är. under rosens skugga diskuterar vi nästa träff. september. det känns just nu som evighet. jag vill inte vänta så länge.

vi har redan bestämmt när vi skall ringa varandra. på stationen skakar vi hand på två saker som vi skall göra tillsammans. jag längtar redan. kramen är varmare än någonsin och jag inser att han är en klippa i mitt liv. han är en av de finaste vänner jag har. 

tack

it´s done. jag vet inte hur det skall gå men nu är det fixat. nu kan endast anda avgöra min framtid. en Breton för att vara ärlig.