borrar ner fötterna i jorden. fassnar och känner tryggheten fylla mig. andas. andas. reflekterar över vad som varit och konstaterar att det ordnar sig. det har det alltid gjort och det kommer det att göra nu oxå. jag skiter i allt annat för en stund. det är mitt liv. min underbara dröm och mitt mål. det kan ingen i hela världen ändra på. oavsett vad. utan vilja kan man inte nå någonstans. men viljan är jag övertygad om att det går att nå målet.

alla som har följt denna bloggen ett tag börjar nog inse att jag sällan har lediga dagar. har ofta en hel del olika saker igång och jobbar jag inte sitter jag med huvudet begravt i kurslitteratur. har inte haft semester på ca 16 månader och kommer jobba nästan varje dag året ut. i januari kommer jag dock att unna mig lite värme. hör och häpna! jag måste nästan själv bita mig i armen för att fatta de.

frågan är bara nu att jag inte vet hur länge jag skall vara ledig. fyra eller fem och en halv vecka? lite Indien eller lite mer indien? det är detta som är frågan...

(återkommer med beslut)

jag vet inte hur Indien skall komma in i min reserutt. jag vet bara att jag vill att det skall hända. försöker att ha stenhård tillförsikt. hoppet är det sista som kommer att lämna mig. försöker att inte känna mig frustrerad över min maktlöshet. bara tänka positivt.

i veckan har jag varit sjuk. något bättre nu men inte bra. seglivad hosta kan ni tro. lyfte telefnen och ringde en vän som jag velat prata med i månader. det var bra. skönt att höra hennes röst. att dela vardagen. berätta om bergen och dahlarna. att få kärlek som jag så ofta tycker att jag inte förtjänar. pepping inför livet.

för vågra veckor sedan blev jag tillfrågad att medverka i en paneldebatt om mat. infallsvinkeln skall vara källa till dåligt samvete eller njutning. nu pirrar det lite i magen men jag tror att det kommer att kännas givande.

mitt intresse för mat ligger främst i intresset av konsumentmakt. vad signalerar matkassen? vad vill vi att den ska signalera?

helgen har varit fantastiskt. rättvishandels forumet var mycket bra. fantastiskt att träffa så mycket intressanta och drivna människor som vågar ta strid för den lilla människan. de som skiter i att företaget skall betala platt-tv för att skolmat till en by i afrika är viktigare. eller konsertpianisten som tröttnat och numera pysslar med skräddarsydda skjortor. jag var dock jättesjuk och hostade och snörvlade helgen igenom. tror inte att jag haft svin sjukan, men ändå. mår fortfarande skit och denna förylning har nog varit den värsta på minst fem år.

inför resan vet jag inte vad jag skall känna. vad vill jag? den frågan kan jag inte enbart tänka på för att vi är en grupp. jag vill boka biljetter denna veckan men det går inte. jag vill till indien men nu verkar det som att ingen vill göra det efter sri lanka utan före. jag vill att denna resan skall bli bra. jag vill att jag skall känna att jag utvecklas. jag vill inte att det skall bli allt för många kompromisser. men just nu vet jag ingenting och det känns jättejobbigt. samtidigt ger inte skolan utrymme alls för samtal eller "tänka efter tid". allt är bara jätte inrutat. allt detta kommer att vara över om fyra månader och jag har inget planerat.

just nu känns det inte alls bra. hoppas det fixar sig snart.

den är inte konstigt att världen är upp och ner. ibland blir jag så jävla arg. arg över lättjan, snacket om att strukturer är så svåra att förändra och att en fackföreningskultur kan lösa allt. kanske är jag trög. kanske naiv. kanske bara ung och dum. jag vet inte.

dagens sak som gör mig vansinnig är textilindustrin. vet ni vilken skillnad det skulle bli i pris för slutkonsumenten om de som tillverkade kläderna skulle få justa löner? 7%. sju ynka jävla procent! vi är på 2000- talet, skulle inte det kunna fixas?

besök rena kläder för mer info!

jag har drabbats av handväskbehov. kanske är det SATC som har gjort det eller är det bara jag. har hittat en liten ögonsten som jag villa ha. sök Anthony på Mullberrys hemsida. jag är fast!

beslutet att låta Lund och tillhörande akdemiska studier vila gick snabbt. först nu har jag haft tid att tänka över det. förra veckan jobbade jag sex dagar. konstaterar att jag fattade rätt beslut. jag behövde en paus att tänka över allt som hänt omkring mig. bilder och kännslor kommer upp. skönt att jag får tid att ta mig ann dem.

en del av mig saknar Lund. saknar pirret i magen inför en tenta. saknar känslan av bekräftelse efter en tenta. kanske saknar jag bara kännslan av den akademiska prestigen. folkis har inte samma status.

mitt val är fatta och det känns bra. att inte jämt vara jagad av måsten.

det första som händer då jag har lediga dagar på ca 6 månader är att jag blir sjuk. kanske är hostan ett omen? ett tecken som säger: slappna av kvinna du är bra som du är, de akademiska poängen du vill ha finns kvar att ta. glöm inte de.