jag har inte en blekasta aning om vad som händer till hösten. detta faktum känns ytters frustrerande. försöker att inte tänka på det allt förmycket då skulle jag nog bli galen.

igår pratade jag med en gammal klasskambrat från gymnasiet på facebook. kul att höra ev henne. våra liv hade utvecklats helt olika. hon har lämnat sverige och är något typ av chef (hängde inte riktigt med i exakt vad hon jobbbade med.)

tänkte på hur olika allt kan bli. hur man utvecklas helt olika. just nu tycker jag att livet är segt för att inget händer. max 16 veckor fram i mitt liv är hyffsat planerade. sedan vet jag ingenting. 

jag växlade ner livet. allt i ett försök att hitta glädjen och kunna ställa in fokus. istället för att köra mig i botten vilar jag och hoppas att självförtroendet skall återkomma och jag skall bli ostoppbar. så där målmedveten som bara jag kan bli. bestämma mig och köra allt, på högsta växel.

kritiken för mina val kommer alltid från samma mun. de kommer i syrliga skurar. ger skamliga utbildningsförslag. (tänker på förslaget om att bli lokförare, passande va? NEJ!!) kan ibland bli arg. hans liv har varit så planerat och inrutat. så kommer jag aldrig att bli. han vet inte min plan än. hade tänkt att berätta men farfar dog. nu vet jag inte när det skall ske. den tiden de problemet. 

okej har inte tänkt på mig så där förut.

bara tänkt: okej, ganska medioker. 

först händer det en gång, och jag förnekar. 

andra gången inser jag att jag nog bör tänka om.

jag sitter där i mina sunkiga ica kläder. 

avskalad. opersonlig. trist. pösmunk.

så händer det igen. 

tänker: kanske bäst att tänka om. 

känns konstigt. 

inser i samma andetag som när jag försöker förneka allt att det inte finns en finare komplimang. 

okej, dax att uppdatera självbilden, Hanna 2.0. 

skrev idag ett mail till min handledare och sa att jag lagt uppsatsen på hyllan. såå skön känsla. lite dåligt samvete har jag att jag inte fixade det men nu får det bli så. jag måste vara lite snäll mot mig själv och lyssna på magkänslan.

drömmer konstiga saker om nattet. fattar ingenting. i mina drömmar sker mirakel. 

tydligen så tycker alla att det är bäst om det råder huggsexa om alla extratimmar som kommer upp. kan dock inte riktigt fatta att den som började först (läs: JAG) inte tillfrågas först. men det är väl så att den som pratar mest får mest. blir faktiskt besviken. men det spelar ju ingen roll.

valborg spenderades på ica med inventering. det blev en riktigt lång dag. jag var inte i säng förren efter tolv. sedan blev jag tillfrågad att jobba 1 maj och det kunde jag inte säga nej till. 100% OB är inte att förakta. i lördags skulle jag var ledig men det var en sjuk så jag hoppade in. känns skönt att få ihop lite timmar. jag måste visa fram fötterna nu och visa att jag vill jobba.

i torsdags kom även högkoleprovs resultatet. jag hade skrivit av fel på min lapp så resultatet blev 1.0 denna våren har snittet gått ner. 8.1% av provdeltagarna hade 0.8 vilket är det lägsta på länge. at få hem resultatet känndes på något konstigt sätt lugnande. nu kan jag gå vidare. efter att ha varit helt nere i en månad känns det nu som att jag måsta ta tag i allt igen. jag har tagit mig närmare mitt mål och nu är det en bit kvar. samtidigt skall det bli intressant och se hur gränserna har rört sig. antar att betygsdelen av intagningen gått i taket men undrar hur det annars har rört sig. skall bli spännande. 

något är riktigt fel. jag tycker inte det är kul att plugga. normalt sätt njuter jag av att slå mig ner med böckerna. nu vill jag inte alls.

en månad sedan högskoleprovet igår. känns fortfarande inget vidare. slälvförtroendet och viljan är som bortblåst. 

jag är inte arg.

jag fattar oxå att du är en människa med fel och brister. 

men det får fan finnas gränser! 

jag är så jävla besviken. sedan i augusti månad har jag ställt upp som en dåre för ica. ryckt in och gått i schema. puzzlat och jobbat över. haft 30 fasta fimmat och jobbat ca 70 i månaden. men va fan får jag för de. jo NADA!! i december kommer en extra jobbare till. ganska oförändrat med tider. sedan kom det en till för ca 3 veckor sedan. tittar på schemat och inser att mina tider inte är många. gissa vilka två personer som fått dessa på sin rad. jag har varit lovad det mesta men nu får jag inget. det finns gränser för vad man som chef sysslar med. jag fattar väl oxå att han inte kan ha megahöga personalkostnader men han skall inte lova saker som han inte tänker hålla.

när jag började himmlade alla anställda på ögonen när vi pratade schema. nu fattar jag varför. han har ju INGEN koll på vad han lovar och hur han sedan handlar.

fy, vad jag är besviken!