sura kärringar finns hela jorden full av. just nu har dock ett stim av detta slag invaderat mitt jobb. känns som att gå till en klagomur med stenkasting varje fucking dag. svårt att ta allt klagande på allvar när det saknas beröm. ibland vill jag bara säga upp mig på stuts. skita i allt och alla sura skator. hoppas att allt ska lösa sig. har tre saker på önskelistan just nu. hoppas hoppas.

den senaste veckan har varit konstig. en pendel mellan alla olika känslor. i onsdags förberedde jag mig på att mista en släkting. prat om begravning och vak. städning och tömmning. betalning av hyror. nu har det oväntat vänt. nu talar vi hemma mest om vårdplanering.

det är inte lätt att fatta en massa beslut. att lyssna och att göra den sista tiden i livet så värdig det går.

nog fan gör det ont. ont att se dig ligga i en säng och gråta över att vi hälsar på. ont att veta att du inte skulle velat bli ett vårdpaket. du ville dö hemma och inte på ett vårdhem. du ville dö i lund i huset du levt två tredjedelar av ditt liv.

känslorna delar mig. jag skulle gråta om de ringde imorgon och sa att du blivit akut dålig inatt och hastigt somnat inn. jag kommer nog att gråta efter din vårdplanering när dina brorsbarn blir tvungna att hitta dig ett litet rum på något hem att kalla hemma. det som gör mest ont med de sista alternativet är att jag vet att du inte ville ha det så. dina ord fammlar ibland och dina ben bär dig inte så som det gjorde till bla, bibblan varje morgon för att läsa tidningen. men talet har du kvar och lika så din humor och skarpa hjärna. jag antar att du i tanken fattar vad som sker omkring dig och skulle ändra allt om du kunde. jag tror inte att du vill leva i din kropp och att vara beroende.

på ett sätt hoppas jag att det kommer ett samtal. men inte för min egen skulle. det skulle inte förändra ett dugg. utan jag vill och hoppas det för dig. för jag vet att du inte hade tänkt dig din död såhär. inte som ett vårdpaket.

oavsett vad som händer så har jag fattat ett beslut. om jag får en pojke skall han heta Dag i andranamn efter Dag Hammaskjöld. om jag få en flicka skall hon i andranamn heta Dagmar. dels efter denne man men oxå efter dig. personer med din skarpa hjärna, fantastiska humor och integritet växer inte på träd.

flera dagar med en stor ångestboll i magen.

panik. panik. panik.

frustrerad till tusen.

livet trillskas och inget går som jag vill.

allt är ett helvete.

vill knappt gå upp på morgonen.

jag presterar och förgyller min vardag.

adrenalinet sprutar och allt känns helt jävla underbart.

jag är hög på livet.

inget eller ingen kan stoppa mig.

det går från botten till toppen på bara ett par sekunder.

helt galet snabbt svänger livet.

för en sekund lägger jag ångesten på hyllan och lever och känner mig större och starkare än på länge. tänker att jag önskar att livet alltid var så här underbart. att jag alltid kännde mig ostoppbar. att jag alltid var lycklig och hög på att leva.

att gå från den totala botten till den totala toppen har fått mig att inse att jag behöver utmanas i livet. jag behöver ett ständigt mål att jaga, att sträva mot. fan, det låter inte normalt men jag fungerer nog så. ledsen man jag kan inte hjälpa de.

nu lägger jag ångesten på hyllan ett tag.

tänker att livet löser sig.

tänker att mina drömmar besannas.

skiter i alla jobbiga tankar.

tar tag i mig själv och finner ork och lust att orka.

fan, detta måste lösa sig. det måste det. oavsett vad alla andra tycker.

idag känndes det något lättare att vakna. ute regnar det och stormar som på hösten. men i mitt minne känns allt lite klarare och inte lika dystert och frustrerat. syster och jag pratade en massa igår innan jag somnade av ren utmattning efter en lång dag. det var skönt att prata av sig. att vara ärlig med saker som jag för andra slätar över och underdriver.

jag vill inte känna som jag gör nu men mitt liv känns just nu jobbigt och segt som tapetklister. syster, tack för att du lyssnade.

jag minns det som igår. allt slit. alla timmar med övningar. jag gjorde provet och kännde inget. jag visste det var viktigt men det var mest som ett stort tomrum. jag kunde inte fokusera. på kvällen rann tårarna. det känndes som att allt var gjort för ingenting. drömmen var ett magplask och att grillas med ett liknande prov känndes otänkbart. jag ville känna bra kännslor, jag ville vara nöjd med min insats. inte känna att allt var ett helvete.

jag gjorde det igen, och igen. det känns bättre men det funkar inte som jag vill. jag kommer hem varje gång och det kännns inte riktigt bra. mest skit. jag blir inte knäckt men jag är inte lycklig. det frågas mindre för varje gång. de tycker ändå inte att det är lönt. jag har flertalet gånger fått höra mellan båda öronen att jag inte kommer att klara det och att det nog är bäst "att skaffa en plan B". ursäkta, men detta handlar om mitt liv, mina drömmar. vadå plan B?

livet är inte lätt. jag önskar dock att det var lite lättre ibland. att jag kunde få något gratis och bli antagen till det som jag vill plugga. jag vill uppleva plan A och inte titta på från B-lagets planhalva.

jag vill drömma. men mest av allt vill jag leva och uppleva mina drömmar med hela mitt väsen.

idag skulle jag boka en klipptid. hennes elevs helg hade varit tuff. blev nekad gesällbrevet. vissa saker var hon vansinnig på att de hade kuggat henne för. orimligheter. hon berättade om alla tårar, kännslor och att allt känndes som slit för ingenting. jag kännde allt förväl igen den kännslan. att allt känns surt som fan. att inget kommer at fixa sig. att det är kört.

jag drömmer fortfarande och jag vill fortfarande. kanske mer nu än någonsin. ibland tar det emot att drömma. frustrationen jagar och flåsar mig i örat. vad gör jag för fel? jag försöker tänka positivt men vissa dagar är det riktigt, riktigt svårt.

jag orkar inte leva med allt längre. jag vill känna mig hel. prestationsångesten håller på att fräta som soda och att vara ostimulerad på jobbet lika så.

ihelgen passeras den plats där jag för första och enda gången har kännt mig hemma. jag vill inte att de skall vara de lyckligaste åren i mitt liv. jag vill det skall komma fler. som ska vara minst lika bra. jag vill känna mig hel, stark och lycklig.

imon ska jag ta tag i mitt liv och i alla sår som skaver mer eller mindre. jag vill vara så stark, målmedveten och lycklig som jag vet att jag kan vara.

det är så jävla tungt att drömma ibland.

idag är det en sådan dag.

det är så tungt att vilja av hela hjärtat men ändå går det inte ens väg.

idag är en sådan dag.

det är så störigt att känna känslan att det skulle bli bra men ändå finns den inte där.

det är jobbigt att bära på drömmar och börja tveka.

det är jobbigt att ha ett vacklande självförtroende mot sin vilja.

det är jobbigt att vara motiverad om belöningen inte gläntar på dörren.

det är jobbigt att vara stark och målmedveten om ingen tror att du har potential.

idag är det en dag när allt känns jobbigt. självfortoendet som bortblåst och tanken på att kedjas fast vid kassan på ICA kan få mig att vilja ruttna.

idag är en dag när drömmarna bara känns som hinder och inte målsnöre.

idag kan jag inte fokusera. allt känns bara som ett oöverstiglig berg.

jag vill drömma. men mest av allt vill jag att mina drömmar ska förverkligas.

ingenting blev som jag hade tänkt. de senaste dagarna innan högskoleprovet hade jag laddat. kört pepping och fokuserat. allt utan resultat. känndes som ett magplask. ingen ångest men bara surt. självförtroendet får sig en törn. en massa kritiska frågor. jobbigt.

i veckan träffar jag vänner. fan vad underbarat de är. att bara vara över en kopp kaffe. återfår lite av stoltheten och inser att allt nog inte är skit trotts ett dåligt resultat. jag är ändå jag.

helgen som jag sett fram emot i månader blir inte som jag tänkt mig. ett jävla askmoln sätter käppar i hjulet. förbannad. så in i helvete. sur. inget går min väg. fan. försöker göra det bästa av de. på fredagen sover jag skit länge. (Läs: 11 tim) sedan storstädning i garderoben. fantastiskt skönt. då och då suckar jag djupt över att jag inte är i norr.

lördagen mer städning. så jäkla tråkigt. men gud vad skönt att få det fixat.

den senaste tiden har allt varit så frustrerat. jag känner mig understimulerad på jobbet. jag vill tillbaka till skolbänken och ha hjärngympa. jag vet vad jag vill plugga men jag kommer inte in och det stör mig. frustrerad. sur. trött. jag vill inte plugga för att få ett statusyrke, jag vill plugga för att ämnet intresserar mig.

idag är det söndag och jag vaknar och känner mig ganska utvilad. skönt. sneglar på schemat och tänker på de andra.

jag ringer vännen. vi skrattar och surar över att internet ibland är skit. han berättar om prestationer och ansvar. vi ska snart ses och beslut klubbas om vin kväll.

sedan ringer jag nästa vän. pratar en timme. genom luren kommer det energi. hon uppmuntrar mig att kämpa på. jag inser att hon är rätt. jag kan inte lägga mig ner och tycka synd om mig själv. jag vet vad jag vill ha. varför inte bara köra? ingen har sagt att livet skall vara lätt. lättare går att önska men nu är det inte så. jag tänker köra. och bara för min egen skull.

min vecka blev inte som jag tänkt mig. den blev dålig och bra på samma gång. dålig för att jag velat åka till Piteå och leka med de andra. bra för att jag har pratat med vänner som betyder massor. de har sammantaget fått mig att inse att livet är jobbigt ibland och att hinder är till för att övervinnas. de har gett mig kraft.

detta ordnar sig. livet altså.