vecka 16 blev den första veckan på evigheter som jag inte föll ner i de svarta hålen. jag grät så jag skrattade. kanske har solen börjat värma min själ.

solen strålar och jag möter dem. de värmer mig. sakta men säkert. kanske inte hela jag är förlorad, föralltid stelnad till is.

frustrationen kommer.

möter den.

lägger ner garden och tänker, efter sommaren är jag någon annanstans.

jag vet inte exakt var eller hur. jag vet bara att det kommer att vara annorlunda.

försonas med frustrationen och tänker att den inte är jag.

den är bara en tillfällighet.

jag är på väg mot något bättre.

jag laddar för en uppgradering likt en fjäril på väg ut ur sin kokong.

för jag vill och måste flyga nu. det är bara så.

platsen kan föda tankarna. de poppar upp under de rätta förutsättningarna. om ett par månader fyller jag 25 år. det känns en gnutta overkligt. jag är inte så där ung och dum längre. delar av mig är mer jordad. jag har sett och upplevt saker. jag har tittat mot himmeln och mot de svarta hålen. jag har vandrat på platser som få andra vet att de finns. jag har hitta min smak. alla som känner mig och sett mig i en möbelaffär vet att mina nackhår reser sig av gillande när jag ser 50-tals möbler. framförallt om de är i teak. då blir det pryl-porr. förra veckan fick jag min födelsedagspresent av mina föräldrar. ett nytt skrivbord. ett danskdesignat skrivbord i massiv teak med tre lådor. ett barskåp samt en hylla längs hela framfronten. gissa om jag blev glad. denna nya möbel gör att tankarna kommer lättare. de är så för att jag trivs så att sitta och jobba och tänka vid denna vackra möbel! tack

de närmsta två veckorna kommer att vara kaotiska på jobb. påsk. långa dagar och slitit. men det kommer att bli fantastiskt kul. det kommer att bubbla i kassorna. hela tiden kommer de att pipa varje gång en vara går in i kassan och mynttornet kommer att rassla. svetten kommer lacka.

idag har jag laddat med två promenader till havet. mailat vänner och funderat över livet. mediterat en stund. ätit lite i överkant för mycket lösgodis. köpt fyra pocketböcker på bokus. packat väskan med alla jobbkläderna. om två veckor kommer jag att vara helt slut. nu blir det nog lite bloggtorka. see u later!

när jag kommer hem till en ny människa börjar jag snart leta efter bokhylla. så fort jag får möjlighet traskar jag bort till den för att se vad som gömmer sig. för hur mycket säger inte en bokhylla om personen som äger den? mycket, kanske allt. där bland titlarna på ryggarna skapas en ny sida av personen. är hon religiös? gillar tantsnusk? läser klassiker? är intellektuell?

den är med blandade känslor jag tar emot läsplattans genomslagskraft. ur miljösynpunkt är det jättebra men hur trist är det inte att inte kunna tumma på ryggarna och bläddra bland sidorna? ska den lilla plattan hängas på en vägg och sedan kan de böcker man läst bläddra förbi? det finns ingen hylla att utforska längre. vem blir vi då?

asfalten är sig lik. på en del ställe har det blivit gropar. jag antar att det är efter den hårda vintern.

mina fötter har gått där så många gånger förut.

vägen känns som vanligt lång mellan rondellen och den röda ladan på höger sida, efter just den kröken kommer en liten bäck från åsen och sedan öppnar det storslagna landskapet sig. bukten och det glittrande havet. doften av ko och allt pollen som kliar långt bak i näsan ner mot halsen.

de sista tvåhundra meterna klappar hjärtat lite snabbare och det blir en liten klump i magen. nervös.

men när den välbekanta doften slår emot min när jag öppnar dörren finns ingen tveksamhet kvar. det är sig likt. trotts att det gått sju år.

det blir ett kramkakalas.

nästan alla har fått glasögon.

en del av mig kommer hem.

hem till platsen där jag fan mig själv.

där mitt hjärta slog kullerbyttor och skrek av sorg.

men det är ändå inte hemma. men en del av mitt liv. en stor del av mig, kanske större än vad jag velat inse. större än vad jag kan uppfatta.

jag vet inte hur det borde kännas så här minuterna efter jag sänt ansökan till VHS om högskolestudier. jag har haft en jobbig dag. kännslorna har inte varit snälla. men jag lät de tona ut. hade jag varit hemma hade jag mediterat men det ger inte kassan på ICA utrymme till. jag tog olika inriktningar och saker som jag är intresserad av. nu kan jag innget mer göra än att vänta. just nu känns det skönt men jobbigt på samma gång. innan jag somnar ska jag göra bodyscanning för att bli av med känslan. mindfullness får mig att leva.

jag vill inte stanna men samtidigt går jag inte. mitt väsen protesterar i varje cell men jag slår inte näven i bordet och smäller igen dörren. jag tiger och lider. flyr in i en värld som de inte förstår. tentar med bra resultat och klappar mig på axeln. andas ut för en sekund och har fått den bekräftelsen som jag inte krävt av dem som borde ge mig den. när jag befinner mig geografiskt långt ifrån mår jag som bäst och jag går nära mina tankar och känslor. ni kan inte störa mina drömmar eller få mig att vackla. vissa saker ångrar jag att jag berättat för dig. kanske gav jag allt för mycket av mig själv till fel person. för du kan inte få mig att blomma eller få mitt hjärta att slå kullerbyttor. vi är allt för olika.