jag har idag fått ett mail till mig som var från familjens bekant som är i ETIOPIEN och jobbar på ett sjukhus som läkarbanken driver. hon har idag sänt ett brev om hennes första två veckor i afrika. det verkar vara ont om mat och vatten. jag måste säga att jag är jätte glad att jag inte är där. hon berättade i brevet om en flicka som var 12 år som en dag hade kommit in med en svullen mage och hon hade mycket ont. hon undersöktes och de upptäckte en stor tumör i buken. genom operation avlägsnades den största delen för att minska hennes smärta. flickan kommer inte att överleva och hennes sista tid i livet kommer att bli mycket smärtsam. det enda smärtlindrande som finns att tillgå är panodil. hon kommer att lida in i döden. denna historia fick mig att gråta floder. jag har knappt hämtat mig än. jag är glad att jag lever i Sverige och inte i Etiopien. här kan jag slippa ha ont.