spenderade gårdagen med människor som gör mig besvikna. som ser allt som svart och vitt. som VET vad som är rätt och fel. som njuter av att älta gammalt och idiotförklara allt och alla som inte vandrar i deras egna kläder. under dagen kände jag att ilskan växte inombords och jag blev argare och argare. och jag lider av att jag ser dessa sidor hos mina släktingar. jag vill tycka att de är snälla och rara men hur skall jag kunna svälja alla deras fördomar och idiotförklarande? idag har jag lugnat ner mig något. jag är fortfarande arg men idag har jag nog mer kommit in i stadiet av besvikelse. jag blir besviken på människor som stämplar och fördömer. som inte kan lämna historien där den hör hemma och se till nuet och vad man har om är bra här och nu. att dra upp en massa gammalt läker inge sår. att strö sår i dessa sår skadar bara den nya generationen. får de att dras med en massa bråk och fördomar. jag tror inte att det finns något som är absolut rätt eller absolut fel. men en sak som jag deffinitivt tror är att om många människor var mer toleranta mot varandras olikheter så skulle ingen förlora på de..