jag har just sett filmen "En obekväm sanning" av Al Gore. filmen handlar om hur jorden mår och hur mänskligheten genom sina brutala handlingar har utnyttjat den till en bristningsgräns. hela filmen är baserad på ett bildspel, (som Al Gore har gjort på sin fina Mac)som han har turnerat med över hela jorden men fram för allt i USA. bildspelet visar på ett mycket pedagogiskt sätt vad människan har gjort mot jorden för att orsaka den och vad vi kan göra för att få jorden på rätt kurs igen. filmen tar kol på alla invändningar som finns till varför vi inte skall bry oss om den globala uppvärmningen. filmen är mycket genuin och väl arbetad. detta är en av de bästa filmer som jag någonsin sett. jag var lite skeptisk mot att det var en amerikan som var upphovsmakare men jag blev tagen. inte bara av materialet utan också av uppriktigheten och att den är så pedagogisk. Al Gore blir inte retorisk på de viktiga vetenskapliga delarna och de uppskattas. ibland kanske han blir de när han säger att vår moral skall lösa detta problem. personligen kan jag tycka att han förutsätter att de för det första finns en moral och för det andra att om den fanns så skulle alla handla i enlighet med de som är de rätta. Al Gore syftar då till planetens räddning. givetvis förstår jag hans poäng men som filosof student vet jag att moral frågan är mer komplex än att åberopa intentioner. filmen speglar en jävligt obekväm sanning. den sanningen vill jag inte bli en del av. de har jag bestämt NU. filmen fick mig att inse att vi kan göra något åt detta och att detta handlar om framtiden. hur skall vår generation klara sig? hur skall våra barn överleva? det finns bara en jord. vi skall alla dela den. vi måste ge tillbaka vad vi tagit. vi måste ta ställning. NU, idag i denna sekund.

är jag en lojal person? dagens filosofiska rummet har fått mig att fundera över lojalitet. det som jag framför allt komma att fundera över är om jag personligen är lojal. på den frågan skulle jag nog vilja svara både ja och nej. ja för att om jag har accepterat vissa saker då jag tog på mig ett uppdrag så slutför jag de för att jag har tagit de på mig. jag skulle inte kasta in handduken eller lämna någon annan i knipa för att jag inte tycker att jag vill längre. ur de perspektivet är jag trogen. har jag lovat något så håller jag fast vid de. nej för att jag oftast inte accepterar allt och oftast är kritisk. jag skulle inte kunna stödja något om jag tycker att det blir för dumt eller om jag vet att det stödjer en dålig sak. är jag lojal mot mina vänner? ja så länge de inte skadar någon annan med flit. skulle jag kunna anmäla en vän för brott? ja, jag förespråkar aldrig lagbrott. i efterhand skulle jag dock kunna stödja min vän men inte i frågan av att hjälpa till att ljuga eller så. är jag lojal mot vad jag har lovat? ja, har jag lovat så har jag lovat. jag önskar att jag var mindre lojal och mer satte mina personliga övertygelser i centrum. nu menar jag inte att jag skall skita i alla andra förutom mig själv. jag menar bara att jag oftare skall stå för de som jag tror på och inte stanna i organisationer där jag ser dåliga förhållanden. att jag skall framföra min kritik på ett sakligt sätt, men också givetvis säga till om när något är bra.