två kuddar under huvudet. fjärrkontrollen i handen. blicken på tv:n men jag tror inte att du tar in bilderna. de bara fladdrar förbi. du är i ett töcken. blicken fokuseras på taket och ådrorna i panelen. det är en skum doft på toaletten. telefonen ringer aldrig mer är en singnal. din röst är inte som den ska. du luktar konstigt. liksom är där men ändå inte. trycker ner dig i soffan - lönlöst. som om du vill flytta till tryggheten.vaggas och att någon skall säga att allt blir bra.

det brukar börja med pustar. stressade andetag. arga onödiga kommentarer. tjuvnyp. efter en för lång fas blir det som att dyka in i underjorden. okontrollerat. handlöst. mörkt. ensamt. otrevligt. sakta kommer du tillbaka, men alltid lite förändrad. jag vet inte om jag gilar det nya eller den gamla. 

med dig gör allt ondast. jag orkar inte riktigt. det blir mig övermäktigt. för smärtsamt. för levande. jag bara stänger av. jag orkar inte se hur du plågas. hur skräcken tar över. rädslan. hur du inte kan sova. att inte veta hur de är från dag till dag. sekund till sekund. ibland är det som att allt bara slutar snurra för att tiden står still. ett nytt bakslag. ett steg fram men fem i fel riktning. ilskan att inte vara där. men jag orkar inte. vill inte se. de tar snart över hela mig. som ett täcke. ett töcken som bara kan delas upp. flyr och i flykten när jag andas vill jag springa tillbaka. då ångrar jag. rädd panik. tänk om jag valt fel och är en egoistisk idiot? hur kan jag välja som jag gör? är jag ett kräk?

jag skulle vilja ha en famn att flytta in i. någon som kunde dela min vardag. jag vet att jag är en krävande dominant dam. men bakom alla sköldar och vassa repliker finns en överlevar instinkt. en insikt om att livet är krävande. om inte jag skapar min trygghet kan jag inte begära det från någon annan. ibland är inte allt så lätt..