söker. med karta. med ljus. med hund. med gråt. med skratt. med rädslan. med magkänslan. med hjärtat. söker efter de två hålen i väggen som ger mig själ den rätta energin. den som boostar mig och får mitt hjärta att klappa så hårt att det nästan brister av glädje. hittar den ibland när jag tittar på en av det märkigaste sakerna jag vet: havet.

jag är ledsen, men du måste gå. du har inte gjort ditt jobb på ett tillfredställande sätt. jag vet att du kanske tycker att det känns radikalt. det förstår jag. det är jävligt radikalt. men jag måste. annars kvävs jag. förstår du de?

kanske är det mitt fel att jag måste säga upp dig. jobbet som portvakt till mitt hjärta är ett viktigt jobb. min arbetsbeskrivning var nog inte tydlig nog. den var nog allt för vag, allt för rädd.

du kan inte stanna. du släpper in fel personer i mitt liv. du snappar upp ord som får mig att tveka och må dåligt. du påminner mig om såren i hjärtat, huggen som kanske aldrig kommer att läka ut. det är därför du måste gå, för att du släpper in fel och allt för lätt avfärdar de fina som andra vill ge mig.

jag skriver på din avskedsansökan. den är på grått papper. så måste det förbli. du kan inte vara kvar. du sänker mig. jag har allt förlänge varit rädd att ta detta beslut men idag blev det så uppenbart då jag läste igenom gamla dagböcker. jag har valt fel portvakt till mitt hjärta och det kan inte fortsätta. adjö.