i solens sken inser jag att vi alla tre delar samma känsla. vi har alla ångest. jag för er del. att jag känner mig som en stopp kloss. en parasit som inte går att tvätta bort. ni har ångest för att jag inte har en utbildning och för att jag inte flugit ut från boet. vi delar ångesten och känslan av att bära en ångest. men den är så olika. den tar sig så olika uttryck. vi bär samma känsla i vår ryggsäck men väskan den packeteras i är sig helt olik.