jag har väntat ett par månader på att det skulle hända. i våras just efter att du blev sjuk var jag så medveten om att du nog snart skulle ryckas bort. hela tiden hade jag den där klumpen i halsen och oron i magen. döden liksom lurade runt hörnet men du vägrade att släppa in den. du var så stark och så skör på samma gång.

i sommras kämpade du. den 11 sep fyllde du 90 år. den 1 december gav du upp. du slocknade. andra generationen E är nu helt borta.

för mig kommer du alltid vara en stark inspirationskälla. du var klok, intelligent, hade en fantastisk humor och dramatisk på ett helt unikt sätt. du kommer fattas mig.

på onsdag är det begravning.

hela hösten har jag varit frisk. hade en liten förkylning veckan efter midsommar. men i tisdags orkade inte immunförsvaret längre. ont i halsen. idag en sablans hosta och jag tror att feber är på väg. funderar på att krypa ner i sängen.