jag var i Lund igår som planerat. hela dagen hjälpte jag far med att renovera. rev tapeter. städade. torkade byggdam. allt längre klockan gick mot kvällen blev han mer stressad och ville bara iväg.

när jag gick in genom porten såg jag karolina och mor i köksfönstret. deras blickar fick mig att förstå att det var slut. 

igårkväll grät vi ganska mycket och sedan bäddade vi ner oss alla tre i dubbelsängen och bara småpratade länge. nästan så som man gör på läger med klassen. 

nu är farfar borta och de känns skönt. hans liv var slut och på ett sätt var det bara kroppen som försvann igår. hans personlighet har varit borta länge.