inatt har hjärtat varit mer i halsen än bakom rebenen kan jag erkänna. gråten var minst sagt uppe i halsen och jag analyserade sönder alla ord jag någosin sagt på jobbet.

jag har just avslutat samtalet med min chef. han inledde med att berätta det som jag lyckade spionera mig fram till igår. sedan sa han att skälet till att han tagit in henne var att två personer som bara jobbar helg bara vill jobba en dag och inte två. men han sa oxå att han vill använda uthyrningsföretaget så lite som det är möjligt. kunderna skall känna igen de som jobbar och det blir lättare med uppföljning om det är samma personalstab. sedan när han kanske förstod att jag var lite orolig för vad som skulle hända med mina tider pratade vi mer om mig. han sa att han behöver medarbetare som är flexibla och som kan anpassa sina tider. utifrån hans ord kom sedan magiska ord. han sa att alla var mycket nöjda med min arbetsinsats. äntligen lite beröm, det har jag faktiskt inte varit överöst med. samtidigt stack han inte under stol med att vi kommer att dela på överflödiga tider. hon kommer som jag gå i ett fexibelt schema med en fast helg. och det var när berömmen och feedbaken nådde mitt öra som jag insåg att jag var en idiot som är överdrivet paranoid. men kanske är de inte så konstigt. de senaste tre månaderna har jag haft mer omkring mig än någon gång förut. och samtidigt har jag gjort saker som jag trivs med. det jag pluggar nu har jag velat plugga ända sedan gymnasiet och äntligen har jag lämnat telefonförsäljningens hemska värld. äntligen har jag lyckats styra mitt liv så att det leder i rätt riktning. därmed säger jag inte att livet är perfekt och att alla dagar är ett rosa moln, men alla mina tidigare orosmoln som berört jobb har jag liksom blivit av med. vilket givetvis är fantastiskt.

exakt hur mycket som jag kommer att jobba över jul vet jag inte riktigt än. jag vet bara att min chef inte vet i dagsläget och fram till årets slut hur det kommer att se ut med tider för att en person skall vara sjukskriven och ingen vet hur länge hon skall vara borta.

nu måste jag försöka slappna av och vara glad för att jobbet är nöjda med mig. och med handen på hjärtat måste jag erkänna att jag vet att bemmaningsföretaget har en hel del tider så det finns nog utrymme för en till utan hot för mina tider. 

nu skall jag läsa igenom min tenta en sista gång och sedan sända den till min lärare Herr-Chipstuttar.  

jag råkade av en händelse för någon vecka sedan hitta en arbetskompis blogg. hon skriver lika livligt och rolig som hon är i det verkliga livet. det roligaste med hennes blogg är att hon uppdaterar jättemånga gånger per dag så det finns alltid nåt nytt kul att läsa om. men idag stannade nästan mitt hjärta när jag gick in på hennes blogg. hon skriver om en ny som har börja på jobbet. jag vet inte varför men genast blir jag skräckslagen och känner mig superhotad. frågor om arbetslöshet och förlorade tider mitt i veckan springer genom huvudet. samtidigt vet jag att ganska ofta anlitar ett bemmaningsföretag för att täcka tomma pass samt att en annan tjej som oxå pluggar skall jobba mindre och att en tjej som jobbade extra när jag började har slutat.

imorgon skall jag ringa till mitt jobb och kolla tider fram till årets slut. det samtalet är med ytterst delade känslor. jag är jätterädd att han skall säga att han har lyckats "pussla" ihop de tiderna som jag vet var tomma i helgen. farmförallt är jag rädd att de inte trivs med mig. men det kan jag nog säga att det är lögn. jag får hyffsat ofta beröm. men kanske är det oxå så att jag överdriver allt och att min chef anser att de behöver en till. och isåfall är ju de ett bra tecken för att då borde ju ingen annans jobb vara hotat. 

undrar om jag kan somna..