solen strålar och jag möter dem. de värmer mig. sakta men säkert. kanske inte hela jag är förlorad, föralltid stelnad till is.

frustrationen kommer.

möter den.

lägger ner garden och tänker, efter sommaren är jag någon annanstans.

jag vet inte exakt var eller hur. jag vet bara att det kommer att vara annorlunda.

försonas med frustrationen och tänker att den inte är jag.

den är bara en tillfällighet.

jag är på väg mot något bättre.

jag laddar för en uppgradering likt en fjäril på väg ut ur sin kokong.

för jag vill och måste flyga nu. det är bara så.