det fanns en tid då jag var modig och kavat. då jag inte tvekade så mycket utan trodde på mig själv, no matter what. jag var modigare när jag var 14 år och sökte internatskola än vad jag är idag. det skrämmer mig. att jag inte vågar. att jag nu blir förstelnat rädd.

allt jag gör i livet gör jag för att testa mina gränser, för att se hur långt jag kan gå. för mig är det modigt att göra något jag aldrig gjort förut. att testa. se hur jag reagerar, se vart det leder.

idag kan jag inte fatta de besluten som jag vill för att jag är rädd. rädd för min egen reaktion. sjukt va - de som tidigare varit min drivkraft är nu min största rädsla.

idag är ett helt annat liv än då för tio år sedan. hoppas bara att jag får uppleva den där kännslan av modighet igen. för jag är då ingen liten lort.

det kommer ett mail som jag inte vill påminnas om. ett annat liv en annan tid. jag brukade bli glad av detta mail men inte denna gången. det knyter sig i magen. ont. fan vad ont det gör. de där mailet kommer att avgöra min framtid. strypsnaran runt halsen. svårt att andas nu. ett beslut ska fattas. hjärtklappning, andnöd och armsvett. inte de bästa utgångsläget för beslutsfattande.

försöker att inte tänka på de. pulsen lugnar sig något men axlarna närmare öronen. försöker att tänka klart men det är kört. gröt i hjärnan. panik. svårt att svälja. intensiv armsvett. kissnödig. pulsen upp igen. det river som fan. river, kliar, sticker. inte bra. inte bra.

hur ska jag göra? vad är mina odds? vad är mina chanser? är jag mogen? hur mår jag egentligen? vad kommer alla andra att säga? vad vill jag? vem är jag? hur blev det så här? ska jag eller ska jag inte? vad är viktigast? jobbet då? ja men framtiden då? var ska jag bo? ska jag pendla? om jag nu ska, vilket ämne ska de bli? tänka långsiktigt eller kortsiktigt? forskardrömmarna eller det som kan bli en fast inkomst? vad kommer han att säga? vad tycker farmor, mormor och morfar? vart tog målmedvetenheten vägen? varför dessa känslor? hur i helvete ska mitt liv bli?

hur kan ett mail om vårens antagning till universitetet sätta igång alla dessa frågor och känslor?

förlåt mig, snälla

förlåt mig för att jag är rädd

för att jag är en mes

för att jag inte kastar mig i dina armar

för att är rädd för att träffas ibland

för att jag blir nervös och får ont i magen

för att jag inte berättar alla mina hemligheter

för att jag inte skattar mitt hjärtligaste skratt med dig

för att jag är lite konstig

för att jag har svårt att bli kär

för att jag har en massa ärr i min själ

för att jag inte har ett tufft jobb

för att jag har svårt att ta emot komplimanger

för att jag är kort

för att jag kanske inte är den du trodde

för att jag blir blyg med dig

kan du förlåta mig?

allt handlar om mig, förlåt

jag har släppt in dig i mitt liv. sakta ger jag en bit av mitt liv till dig. tänker mycker på vad du gör med mig. om jag är redo för dig. om jag vågar öppna mig.

jag är livrädd. ja, fullkommligt vettskrämd.

du är smart. har stadigt bra jobb.

och jag då.

vad händer med mig när jag är med dig?

jag blir en osäker idiotisk myra.

fan va dum jag är. fan.

allt handlar om mig. mig. jag. inte du. inte ditt.

allt handlar om vad du väcker i mig.

osäkerheten för att inte du gillar hela mig.