omedvetet och ofrivilligt finns det där. dessa saker som bestämmer hårfärg, längd och sinnelag. andra saker döljs oxå där bakom. mer otrevliga - sjukdomar och ogynsamma beteendemönster. allt detta finns i våra älskade och hatade gener. för vissa kan de få oss att uträtta storverk, för andra kan de bära på genom om skapar ett suicid beteende. men det som är lika för alla är att det inte går att påverka. de ligger där och gror. idag har jag fått veta att jag med största sannolighet bär på en gen som jag hoppas att jag aldrig kommer att utveckla. samtidigt är jag glad för att jag vet för att nu kan jag tänka på det och vara uppmärksam på om jag skulle ta till detta destruktiva beteende. jag skäms inte för att jag bär den men att komma på att den kom närmare gjorde mig rädd. att ha genen så nära känns lite overkligt samtidigt som jag inte blev förvånad - många gånger har jag undrat om det inte var det som du bar på. att veta känns bra. och jag kommer alltid att vara stolt över dig för att du tog tag i ditt problem och inte lät genen segra. jag inser att det är ett dagligt helvete, men jag skall tänka på dig varje dag. och sedan om ett tag så skall jag säga till dig att jag är stolt över dig! så in i helvete stolt..