jag sitter här och skriver på min hemtenta. läser en artikel som handlar om hur kvinna skall kunna resa sig från att vara nedtryckt. det finns en hel del siffror och hon argumenterar för att kvinnan inte ses som en människa utan bara som "något annat". ganom att ställa upp vad som är allmänmännskligt menar hon att det går att kritisera varför kvinnan som kön är diskriminerad och socialt missgynnad. men är kvinnan över lag missgynnad? är hon berövad och skändad på sin femininitet?

jag bärjade tänka på hur kvinnor i andra kulturer har de, hur de gifts bort i ung ålder och hur de stympas innan bröllopet. det kan man kalla att berövas, att berövas möjligheten att kunna njuta av sin partner, att njuta av sex. allt detta fick mig att tänka på den första FRIDA tidningen jag ägde i hela mitt liv. i den stod det om könsstympning. om hur kvinnorna ofta svimmade av under stympningen och om att många dog. det var en bild på två fötter som var dränkta i blod och mellan hennes fötter låg ett rakblad och en skinn bit av något slag. jag minns att jag tänkte att jag var tacksam att jag inte levde i den jävla rädslan över att en dag bli  skadad - kanske för livet. 

när jag tänker på alla miljontals kvinnor i värden som stympas varje år vill jag skrika och slå. jag vill döda alla kvinnor som gör det och jag vill skära av snoppen på alla pappor som beordrar att det skall ske.