idag har jag och familjen varit hos min farmor och farfar. min farfar är inte sig själv länge. han är jättesenil. detta märks på en massa sätt, tex att han inte vet vem min far är (hans son) och kallar honom för min farmors älskare. min farmor får lite avlastning men den är inte tillräcklig. jag tror att farfar skulle behöva personlig assisten. min farmor och farfar har så länge jag kan minnas alltid bråkat och gnatat på varandra. men tack vare sjukdomen bråkar de ännu värre. min farfar ser en massa män som min farmor i hans fantasi är otrogen mot i alla av mannligt kön och detta gör givetvis min farmor vansinig. min farmor har för högt blodtryck - inte undra på. min farmor är en JÄTTE stor del av min uppväxt. det var hon som lärde mig sy korsstyngn, baka och koka kaffe. det var hon som ibland var här när jag var sjuk. hon hämtade mig från Blekeskolan. att förlora henne vore som att förlora halva min barndom. bland det värrsta som skulle kunna hända på min resa var att hon dog. hon blev den första jag sa hejdå till inför resan. jag hoppas att jag inte i samma kram sa hejdå till en stor del av min barndom.