sitter och tänker på nutiden. tänker då på min historia. vad som hänt och inte hänt. vad jag varit med om och vad jag önskar att jag hade glömmt. på ett sätt önskar jag att den kunde raderas. förintas som i en knaptryckning. jag vill inte känna den men jag inser att den har gjort mig till den jag är idag. jag vet att jag är förvirrad. vill prata om de. men med vem? hur lägger man upp ett samtal om de? hur skall jag finna ord för alla tankar som bara virvlar runt utan sammanhang. som bara är fragment av känslor som jag liknar med historian. allt annat är olika utom känslan. kanske är det förmycket för att jag skall kunna dra en parallell. kanske gör jag en höna av en fjäder. med den jag vill radera och glömma. med de jag inte vill uppleva. med den som jag inte var och den jag inte vill bli. jag kämpar för att hålla mig borta för att inte tänka på det men det går inte. mer förvirrad. mer rädd. mer vill jag fly. men vart? om jag skulle göra det skulle jag svika mig själv. och det kommer inte på fråga. det har jag förlänge sedan bestämmt att jag inte skall göra. det avtalet är inte förhandlingsbart. jag har ett krig med en arme. jag vet bara inte på vilken sida jag står. på historien eller nutidens. på förvirringens eller sanningens front. jag är bara trött på allt. jag vill bara fly. men till vad? historien finns inte kvar. framtiden är det ända som jag kan styra till viss mån. jag skall bara se den och inte tänka. förvirrad..